# Att förlora sin bästa vän... Author: L1F3 Jag är inte mycket för att skriva, eller att prata känslor över huvudtaget för den delen heller men idag hittade jag gamla papper från när vi brukade öva agility med våra råttor och några rader i kommentarerna fick mig att brista i gråt... Jag känner att jag måste få skriva av mig. När jag var elva år gammal köpte vi tamråttor, jag hade redan då varit deprimerad och haft ångest för ingenting en längre tid. Det här var inget jag sa till någon, inte ens idag är det någon som känner till hur jag mår. Killar ska inte gråta har jag lärt mig. Hur som helst kom min råtta att bli min bästa vän och räddade mig från allt som fick mig att må dåligt. Jag hade aldrig kunnat tro att en råtta kan vara så snäll och förstående som hon var.Våra andra två råttor stal alltid maten hon åt, rakt ur hennes tassar. Man kan tro att hon skulle försöka ta tillbaks den, men nej hon tittade bara på mig frågande och jag kunde inte förmå annat än att ta ut henne ur buren och mata henne i min famn istället. Hon ville inget hellre än att vara nära mig, allt annat var orelevant så länge hon var med mig. Det går inte att beskriva hur mycket jag älskade henne men som med alla råttor gick även hon bort till slut och förståligt nog var jag otröstlig. Nu åtta år senare saknar jag fortfarande henne så mycket att det gör ont... Hon var min bästa vän... ## Comment 1 Author: SweGizmo Det är mycket sociala djur som tyr sig väldigt lätt till sin ägare:) Det kan lätt bli ens bästa vän. Tyvärr är det inte långlivade. Varför skaffar du inte nya?? ## Comment 2 Author: Terato Å, det är så fel att säga så här men jag vet hur det känns!! Jag hade en sån råtta som betydde oerhört mycket för mig. Hon var inte min första råtta. Hon var nog min tredje råtta. Så jag vet att det inte handlade om "första-råttan-grejen" utan hon var fantastisk. Vänligare råtta har jag aldrig stött på. Hon såg mig rakt i ögonen och förstod mig, vi var själsfränder. Matilda, Redefine, hette hon och kom från Nicciz här på Rif. Jag är ledsen över att hennes gener aldrig gick vidare. Men hennes bror fick ungar med en fantastisk hona och jag arbetar för att föra dom här generna vidare. SYND att din hona inte fick bli mamma. Jag älskar snälla, vänliga råttor. Råttor som är vänliga med både djur och människor och som har en förmåga att läsa av och förstå andra. De växer inte på träd, kan jag tala om för dig. Men det är samma sak för mig, jag undviker att titta på bilder på henne. Det är ett år sen hon dog nu. Men sorgen sitter kvar. Men med det sagt vill jag säga till dig som mina vänner sade till mig när Matilda gick bort, VAR GLAD ATT DU FICK CHANSEN ATT LÄRA KÄNNA HENNE! :) Det är inte alla som får den chansen. Man vet inte hur ont det gör att förlora nånting som man aldrig haft. Och vem vet hur du hade mått om hon inte hade trätt in i ditt liv just då! Förresten tycker jag att killar som har närhet till sina känslor inte alls är "fel". Det är mycket modigare att ta tag i sina känslor och låta sig själv "känna" än att trycka undan dem. ## Comment 3 Author: Lancia Jag kan känna igen mig i känslan du beskriver och jag kan inte annat än beklaga din sorg och saknad. Råttor är fantastiska individer med olika personligheter, vissa blir mer speciella för en än andra, precis som med människor. Det är alltid fruktansvärt hårt att förlora sina små vänner, för att inte tala om dom man har ett extra speciellt band till, så som du verkade ha till denna råtta. Jag har varit med om det själv ett par gånger och jag har gråtit floder. Det finns så mycket fantastiskt med dessa djur och jag ångrar mig inte en sekund att jag bestämde mig för att skaffa råttor för några år sedan. ## Comment 4 Author: ivanhoe81 jag känner igen det hade en råtta för bara för några dagar sedan alltid var den första som kom till gallret då jag kom in, skulle alltid upp i famnen på mig och putsa mig överallt det gick sedan skulle jag åka bort några dagar så jag skaffar en djurvakt, dagen efter att jag åkt så får jag ett telefonsamtal att just min favorit ligger på rygg på golvet utan att röra sig mer än att knappt andas, dagen innan kom han som vanligt med sitt leende som lyste upp hela rummet dagen efter RIP saknar honom rejält kan jag säga härligare råtta går det inte få tag på, letar fortfarande efter honom i buren han och jag hade ett riktigt fint band mellan oss, kommer alltid att minnas honom och han har alltid en plats i mitt hjärta