# Erfarenheter av att kastrera dominant hane? Author: Dramatik Finns det någon här som haft en dominant hane som det gått så pass långt med att han behövt skiljas från flocken och sedan blivit kastrerad? Hur funkade det? Blev han så pass lugn att han kunde flytta in i flocken igen, eller han var fortsatt dominant? Jag sitter nämligen med en hane nu som det slått slint i huvudet på, han blev dominant nu efter att blivit 1 år, så pass att han biter hål på sina burkamrater. Han kan inte ens träffa dem utanför buren längre utan att bli dominant. Är en kastrering lönt i detta fallet? ## Comment 1 Author: KickanW Är han dominant på det sättet att han burrar upp sig, fräser och sådär? I så fall tycker jag ändå att du kan chansa. Om det inte fungerar vet du ju i alla fall det. Om du däremot avlivar direkt kommer du kanske alltid fundera över om det hade gått? Jag har kastrerat en hane, men det var strax efter ett halvårs ålder och han hade inte hunnit bli så dominant att han bet någon... Men han var hemskt knäpp och hade nog kunnat bita om man provocerade. Efter kastrering blev han snäll som ett lamm igen och fick tillbaka sin rätta personlighet. Det var tydligt att det bara var hans hormoner som gick överstyr. ## Comment 2 Author: Dramatik Ja, han burrar upp sig, rumpar de andra och fnyser åt dem. De andra har blivit livrädda för honom. Han har verkligen spårat ur totalt och han är väldigt mycket på en speciell hane och när han biter denna och denna sticker så hoppar han på första bästa som är i närheten eller kommer i vägen, det kvittar för honom vem han biter verkar det som. Han verkligen jagar de andra och är de i buren flyr de andra tre ifrån honom så gott de kan och sitter sedan helt livrädda tills han lugnat ner sig. Har jag dem ute så märker man hur beteendet på de andra 3 förändras direkt när jag släpper ut den dominanta hanen också. De andra 3 börjar bråka med varandra och hela stämmningen blir väldigt orolig. Är inte den dominanta hanen ute med dem så är det en helt annan stämmning, de är totalt avslappnade och bråkar inte minsta lilla med varandra eller någonting. Har jag alla ute och tar bort den hanen som den dominanta mest ger sig på så springer han runt och nosar hysteriskt efter den ett tag, men när han sedan inte hittar honom så ger han sig på de andra två, helt oprovocerat. Jag tycker det hela är så himla konstigt, för puberteten som ju ska ha varit har han tagit sig igenom helt utan problem. Jag förstår inte varför det helt plötsligt slagit runt totalt i huvudet på honom nu först? Han sitter för tillfället själv och har gjort i några dagar, jag har försökt låta dem träffas utanför buren, men det har inte gått. Jag har även släppt in den hanen han tyckte mest om innan till honom, men han blir dum då också. Han verkar inte må nämnvärt dåligt av att bo själv, men han är inte heller jätteglad. Jag undrar om det verkligen är lönt att kastrera när det är så pass dåligt ändå? Funkar det inte då så kommer jag att avliva för mitt samvete står inte ut med en ensamråtta. Dominant eller inte, jag tycker det är grymt och tror de får det bättre om de får somna in i så fall. ## Comment 3 Author: KickanW Det kan ju vara någonting som hänt med honom fysiskt också. Tumör i huvudet t.ex. Beslutet är ju alltid ditt, och en råtta lider inte av att bli avlivad. Det är vi som är kvar som lider, såklart. Risken om det gått så långt att de andra råttorna är livrädda är ju att det kommer bli spänningar och konstigt även om hans hormoner blir normala igen. Som det verkar på dig så tror du inte riktigt att kastrering kommer hjälpa, och känner att det vore bäst att avliva. Gör det, i så fall! ## Comment 4 Author: Dramatik Tror och tror. Jag har nog lite svårt att tro det och hade velat veta om någon annan lyckats. Därför jag skapade denna tråden:) Jag vet inte vad jag vill helt ärligt. Självklart vill jag ju ge honom en chans, men samtidigt så känns det väldigt avlägset att han faktiskt skulle bli så pass lugn igen att han inte är så dum. Ja, jag vet inte riktigt än. Men en tumör i huvudet borde väl märkts på fler sätt? ## Comment 5 Author: KickanW Jag hade en råtta som jag tror hade en tumör i huvudet, men eftersom jag inte obducerade honom så vet jag inte. Han blev först väldigt överdominant och aggressiv. I början från och till, som om han fick små utbrott. Sedan, när jag börjat överväga kastrering, förlorade han balanssinnet. Han betedde sig ungefär som när de har snedskalle, men utan själva snedskallen. Han ramlade ner från saker och kändes alldeles konstig när man lyfte honom. Då lät jag avliva honom, men antagligen väntade jag för länge. ## Comment 6 Author: Dramatik Usch då. Ja, min hane är "bara" dominant iaf. Brukar inte ena ögat kunna stå ut lite mer än det andra när det rör sig om en tumör i huvudet också? Har för mig att jag läst det någonstans. ## Comment 7 Author: Lancia Har gjort tre kastreringar, två med mycket gott resultat, den tredje är för tidigt för att utvärdera fullt ut ännu. (Den tredje är heller inte gjord pga. aggressivitet utan då råttan blivit så illa behandlad an sina tidigare burkamrater i sitt tidigare hem att han är fullständigt livrädd för andra hanar och absolut inte kan bo med såna.) Den första gillade inte alls människor och vi fick rådet att kastrera. Fungerade superbra. Den andra var aggressiv mot sina kompisar och var väldigt blyg och tillbakadragen i övrigt. Han blev mycket bättre(inte helt bra men en enorm skillnad) mot sina kompisar och istället för lat och fet som kastrater inom dom flesta djurslag gärna blir blev han som en hona som alltid ville ut och springa och härja. Tidigare fick man aldrig ut honom ur buren. Läste att din råtta är över ett år, och då är det inte alls lika säkert att det fungerar med en kastrering. Kastrering gör man ju när 'nytillkomna' hormoner spelar djuren ett spratt, låter man dessa hormoner påverka djuren en längre tid blir det ju ett inlärt beteende så småningom. Har inte riktigt tid att skriva ett långt och ingående inlägg då jag sitter på jobbet just nu, men fråga gärna om du undrar något. ## Comment 8 Author: Dramatik Jo fast inlärt har väl hans beteende inte hunnit bli än. Han har hållt på såhär i kanske 2 veckor nu. Jag är faktiskt väldigt tveksam till att det skulle funka:/ ## Comment 9 Author: Thirre De kastreringar som har utförts på råttor i min ägo har alla givit bra resultat. Dock fick två av hannarna flytta in hos bruttorna då det inte gick att ha dem med grabbarna igen. En hanne fick en infektion dock, men det har ju inget med beteendet att göra. ## Comment 10 Author: Lancia Med inlärt menar jag inte hur länge han betett sig så, utan hur lång tid det gått från att dessa besvärliga hormoner ökat i råttans kropp. Allt som oftast sker det väl när råttan är ca 0,5 år gammal. Jag hade resonerat som så att vill jag ge råttan en chans så kastrerar jag, alternativt omplacerar. Men det är inte lätt att omplacera en aggressiv råtta. ## Comment 11 Author: Dramatik #9 Där sa du något! Att jag inte tänkt på det. Om jag provar att kastrera honom, men om han inte blir så bra att han kan bo kvar med pojkarna, ja då kan han ju bo med flickorna! Plötsligt känndes allt ljusare:D ## Comment 12 Author: Dramatik #10 Omplacering är inget alternativ, inte om han ska fortsätta sitta ensam i så fall. Det gör det inte lättare för mitt samveta att han sitter ensam hos någon annan, nej då kan han hellre förtsätta vara ensam hos mig i så fall. Nej, men nu efter att det gick upp ett ljus för mig om att han kan bo med flickorna i värsta fall så kommer han nog att kastreras, den chansen är han absolut värd:) Ibland är man allt bra trögtänkt:P ## Comment 13 Author: Thirre Min erfarenhet är att det är lättare att få nya vuxna råttor accepterade hos tjejjerna än hos ett gäng med grabbar i olika åldrar. Om man sätter in en kastrerad hane hos tjejerna kan man dessutom vänta tills det har läkt ordentligt vilket en del tvistar om att det inte går om man skall stoppa in hannen i hanflocken igen. Då behöver han lukta lite som förr för annars kan det bli jobbigare, och hormonerna har försvunnit ur kroppen efter en vecka. Säger inte att det är så men vad jag har diskuterat med andra.