# Mina kamraters kamrat
Author: Jinaum

Ja då får jag presentera Granathens Mont Blanc. Hade ju haft honom här ett tag men bara inte fått tummen ur röva så att säga och ta kort på honom. Inge kul med presentation utan foton. Och nu fock jag lite urgulliga foton av en händelse.

![](http://images4.bilddagboken.se/78/_u5/_u5/_u0/_u8/_u3/u550837/86562_1264522940.jpg)

Idag såg jag honom sova bredvid min äldsta hanne. Och det är kul att se för annars brukar han sova för sig själv i närheten, men aldrig med dem. Så det var roligt att se och urgulligt för den delen med.

![](http://images4.bilddagboken.se/73/_u5/_u5/_u0/_u8/_u3/u550837/67219_1264522935.jpg)

Här är han på upptäcks färd för första gången i hallen. Mycket att sitta vid matte men sennare hade han riktigt roligt och gömde sig i min ena sko. Trodde rått stackarn skulle dö att fotbire gas förgiftning. Men icke då.

Han tar sig sin lilla tid men när han väl vant sig vid omgivning lite och fått lite stöd så finns det INGET som stoppar honom. Bara han får vänja sig lite så spelar det ingen roll vad som än låter eller rör sig.

När jag var och hämtade honom hos Thirre så trodde jag defentivt inte att de var den minste jag skulle ha med mig hem. Men det bara klickade då han helt hux flux började jaga mitt finger och växte sig större. Den som var större. Conneticut King var inte så intresserad utav mig. Så när jag sa "Den som först kommer till mig får följa med mig hem". Så blev det Mont Blanc som glatt sprang efter fingret vilket känns som helt rätt val. Han är det mellanting jag ville ha. Lite som Raggamuffin, mjuk och go. Lite som Deadly då han är pigg och sprallig men också med totallt egna älskvärda sidor. Känns mycket roligare nu när de är tre i buren av någon anledning. Skulle bara vara så.

På tåget hem fick han sitta i min ärm och luva för han var lite kall. Men Jag trodde, då han varit så nervös hemma hos Thirre inför mig, att han då aldrig skulle börja knastra och mumsa äpple. hade med mig ett äpple till mig själv utifall att jag blev hungrig. Men det sade inte lille Mont Blanc nej till. Där med var mitt hjärta smällt när han satt där intill örat och knastrade och åt äpple.

Han gör sådana roliga saker som får mig att fnissa och tvunget pussa honom på magen. Också den enda av mina odågor som tillåter mig pussa på huvudet och magen utan att sprattla hej vilt. Han bara hänger. Och han har börjat få riktigt häng med. Det är så roligt att se utvecklingen för honom. Som att han kan gå fram till Deadly min mellersta och resdolut snatta rostat bröd ur munnen på honom utan att Deadly blir förnärmad.

Likaså när jag skulle storstäda buren här så fick de springa löst i mitt rum. Först var det att gömma sig udner buren och hålla koll på mig. Sedan när jag var tvungen att gå ut och hämta toapapper och kom tillbaka in på rummet så gick den lille efter Raggamuffin utan att Raggamuffin tyckte han var jobbig utan gick lugnt runt och lede runt bebisen i hela rummet. Så det är riktigt underbar stämning här hemma nu. Tycks som Raggamuffin anamat sig att ta hand om bebisen lite mellan varven och Deadly leker med honom.

Det är så underbart roligt. Och nu har ni fått se och höra om lilla Mont Blanc.

Råttan bredvid honom på första bilden är Raggamuffin. Ledare och äldst i buren. (Måste ta kort på hans låååånga morrhår här någon dag med.)

Sedan har vi då Laudgårdens Deadly Dragonfruit:

![](http://images4.bilddagboken.se/73/_u5/_u5/_u0/_u8/_u3/u550837/96317_1264522960.jpg)

Han ville ha uppmärksamhet när jag fotade bebisen så det fick han klätter apan ^^

## Comment 1
Author: Jinaum

men PUTT!

## Comment 2
Author: silverorm

Vilken sötnos!![Glad](http://rattor.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Brorsan hälsar!![Skrattande](http://rattor.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 3
Author: Jinaum

#2 brorsan viftar på morrhåren tillbaka ;P

## Comment 4
Author: Thirre

Oj, det ser onekligen ut som han har växt till sig en del. Hans systrar väger över 260 gram och de är ju ändå bara strax över två månader. Känns som om det kommer bli stora individer.

Otroligt kul, trevligt och rörande att läsa om Mont Blanc och hans kompisar. Det låter som om det råder en speciell harmoni i flocken och att Raggamuffin skulle visa en till sida är ju enbart ett stort plus.

Han var dock inte så nervös här, snarare blyg, och när han väl kom igång gjorde han det med besked. Han var lite försiktigare än brodern som körde på från start.. Det verkar som om de kom dit de skulle.