# Första kärleken Author: LeTigre Hur gick det till första gången en råtta stal ert hjärta? Hur gammal var du, vem var råttan, hur utvecklades sig kärleksaffären och hur har den påverkat ditt liv sen dess? Let's hear some looooove stories ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 1 Author: Allamej Hmm... :) Första gången kan jag inte berätta för som så mycket annat det året så är det förträngt.... Andra gången vet jag däremot... :) Konstigt nog var det inte den där himlastormande kärleken mellan mig och mina första tjejer Cheeze och Doodle. Jag älskar dom mer än livet, förstå mig rätt men vi blev inte bästa vänner förrän dom hade varit här nån vecka eller så. Doodle fick ju en kull för snart ett år sedan, jag var bestämd. Detta var inte alls vad jag hade tänkt mig när jag skaffade råttor igen så jag gjorde mitt bästa för att avskärma mig ifrån bebbarna. Dom skulle ju inte stanna så what the f\*ck.. Men så när jag skulle pyssla med dom en dag så hoppade Jesùs upp på mig och gav mig en puss rakt på munnen.... Jag tittade förvånat in i de stora vackra ögonen och sen var det kört... :) ## Comment 2 Author: Ninja Jag var 13 år gammal och **Ninja** var min första kärlek! Jag träffade henne på ett zoo, och på något sätt så såg jag att det var _hon_ som skulle följa med mig hem trots att det var ett myller av råttor som såg likadana ut. De flesta var nyfikna men några var lite rädda och höll sig längst bak i buren. Ninja nästan hängde utanför luckan för att hon redan då ville vara med på allt spännande.. Lite läskigt med flytt tyckte hon, men hon blev snart min bästis som följde med på allt, hon var alltid lika snäll och glad och pigg. När hon blev trött var det bara att krypa innanför tröjan och sova, hon älskade att ligga i nacken och mysa.. speciellt om jag hade polotröja. Så otroligt mjuk med alla människor och andra råttor.. gash vad jag älskade (och älskar fortfarande) henne! Ninja påverkade mig massor, jag letar fortfarande efter råttor som hon! Kompisen jag skaffade åt henne var inte alls lika trevlig. Inte nästa par råttor heller, men i Kvickrot fann jag en liknande själ som Ninjas.. Det var väl tur det, för jag hade börjat tvivla på att det fanns fler Ninja-råttor! Men nu är det i alla fall vad jag letar efter, små reinkarnationer av min Ninja. (gissa varför jag har just det här nicket på råttsidor ![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif) ) ## Comment 3 Author: Grodan Micke! Ingen råtta innan eller efter har ägt mitt hjärta så som han! Abacus Michael Garabaldi hette han i stamtavlan. Sådan karisma! Alla människor som träffade honom kände det. Han verkligen älskade människor. Var så otroligt kontaktbar. Temperament och karaktär helt perfekt. Noll stress. Han var med överallt!!! På mässor var han supersnäll mot ungar och hur tålmodig som helst. Han var stor och bred och mycket välutrustad. När han gick/sprang vickade han på höfterna så att pungen fladdrade åt höger och vänster. Helt otroligt sött. Alla hans flockkamrater avgudade honom och det var imponerande att se hur de HÄRMADE hans sidovickning med höfterna - nu kunde inte deras pungar fladdra så som Mickes, men i a f... hihi Visserligen hade jag väldigt knäppa råttor på den tiden Micke levde (1995-1997) men han hade ett lugn över sig som gav flocken trygghet. En ultimat ledare, som vände ryggen till bråk, gäspade när någon var kaxig och bara var vänlig. Fast han tyckte mest om människor och valde dem framför råttor. En söt sak som jag inte sett innan eller efter Micke är att hans burkompisar gav honom presenter. Ja, det låter som om jag förmänskligar något, men så var det inte. De tog matbitar, oftast goda och fina, gick till Micke och la matbiten framför honom. Det kunde även vara andra saker, typ roliga saker de hittade ute på golvet som var lätta att bära med hem (det var en lång stege upp till buren). När Micke blev gammal och trött förlorade han ändå inte den status han hade. Han var flockens medelpunkt och de alla hälsade på honom dagligen även om han låg i en speciell korg. På slutet matade och tvättade jag honom för hand... Den dagen det var dags sa han att han var beredd och att jag inte skulle vara rädd - jo, jag hade en sådan kontakt med honom... ursäkta mig alla skeptiker! Tyvärr gick inte hans egenskaper i arv. ## Comment 4 Author: Mymlan Skaffade mina första råttor i slutet av 80 talet, ställde ut \*minns ej hur det gick för mina\*, födde upp.. Även möss då.. Men sedan fick jag en livskris Juli-90 så vart tvungen sluta med både råttor och möss. Var sedan rått och muslös fram till 2005/6/7. Idag vill jag inte vara utan dessa underbara varelser. ## Comment 5 Author: LeTigre #3 kan Micke möjligen varit råttornas Messias!? Han predikade fred och godhet och de följde honom som lärjungar - och offrade tom till honom! Han låter som en riktig råttgudom! Vem kan undvika att bli kär i fladdrande pungar förresten!? HAHAHA ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 6 Author: Grodan #5 Ja! hihi Jag begravde honom på tomten, men kände att det var så fel att jag var tvungen att gräva upp honom och lägga honom i vigd jord. T o m hans skelett var vackert. ## Comment 7 Author: LeTigre Min första var en hane som jag föll handlöst för när jag praoade på djuraffär i åttan, det måste varit 1994. Han var helt och håller **underbar** och jag smugglade hem honom under tröjan (min mamma var och är fobiskt rädd för alla smådjur och speciellt råttor) och döpte honom till faramir Bomburr Meriadoc. Ja, jag var världens sagan om ringen nörd på den tiden.. Han bodde själv för jag kunde _ingenting_ om råttor så jag litade på att personalen var kunnig (hah!). (Lärde mig så småningom mer med hjälp av srs) Jag hade med mig honom överallt om somrarna i en liten grön sele och han sov med mig i sängen nästan alltid. Han blev väldigt sjuk mot slutet med rossel och hela balletten, ingenting hjälpte. Jag var nära ett beslut om avlivning när han dog helt lugnt i sömnen i min hand en kväll om våren 1997. Han blev 2,5. Ingen har kunnat jämföras med honom. R.I.P darling. ## Comment 8 Author: Lells Min första rådis var Tamuli! Minns henne som igår, tror jag var runt 14 Hon var fatikst en av 5 vilda råttor som jag och en kompis tog hand om, dessvärre överlevde bara två av dem, Tamuli och Chi. Chi var då min kompis lilla vilding och lilla busen Tamuli var min. Dom kom från rålambshovsparken, de som hade fritidsgården där skulle väl "rensa upp" i sitt höförråd som egentligen var menat för barnens kaniner. Dessa små liv skulle dränkas egentligen och dom var bara någon dag gamla. Vi hann i vilket fall som helst rädda dessa och gjorde vårat bästa för att föda upp dem med mjölkersättning och ja, vi lyckades i alla fall med 2 av dem. Gud som Tamuli växte och i början när jag prövade att ha henne ute så ville hon inte alls gå på det läskiga gräset :P Upp för benet var det på en gång. Tyckte det var en sån härlig känsla att känna sig som hennes egen lilla mamma haha ^^. Men sen gick det några månader och lillfisen fick avsmak av buren vilket var förståeligt så vi tod ut henne med buren och allt till landet på sensommaren och försökte avvänja henne där :) En dag var hon faktiskt helt försvunnen, då vi hade lämnat buren öppen och hon skuttat ut. Men vi började höra konstiga ljud underifrån vårt hus där och till vår förvåning så hade Tamuli börjat gräva gångar in under panelen! Hon tyckte väl det var varmt och gosigt där bland tätningen, men pappa gillade det något mindre för hon började lagra råttskit och solrosskal där :O. Men jag tror hon hittade någon annan håla sen för sen blev det alltmer tyst. Jag hoppas iallafall hon hade det bra den tiden i sitt liv haha Saknar hennes pussar![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) Tammytam ## Comment 9 Author: Bullerbytjejen Min första råtta hette VALLE och ja han var ensamråtta, visste inte på den tiden att dom skulle vara två, hade haft hamster innan och ingen på zoo berättade (som vanligt) att man bör ha två stycken. Han var en agoutipojke som totalt stal mitt hjärta..och mammas också, hon pratar ofta om honom än idag och vill ha en som honom, mina tjejer är hon inte alls intresserad av men när jag berättade (beråttade?) att jag hade köpt två råttpojkar ville hon genast komma och kolla hehe. jag vet inte hur gammal jag va, men runt 12 13 skulle jag tippa vi bodde fortfarande i huset på landet då. Han var med mig överallt, till skolan, ute i trädgården lös med mig och han kom när man ropade osv, väldigt social, stackarn, han hade ju bara mig så vad skulle han göra. minns inte hur gammal han blev, men han dog av ålderdom iaf det var nog runt två år åtminstone.. Efter honom skaffade vi två till, då hade vi kommit på att dom skulle ha sällskap. Så då kom Alex och Hebbe. två råttpojkar som var lika underbara. Hebbe var mink eller nått tror jag, riktigt vacker var han, och alex var silver black? heter det så? han va svart iaf :-P, sen skaffade jag tjejer också, sen blev det bara fler och fler genom åren, hihi. Men det är first place: valle och Alex och Hebbe på delad second !!  GRODAN: hahahaha you're killing me !! ## Comment 10 Author: Raja Min första kärlek var en av mina första råttor, Raja. Jag fick henne och systern Sasha den 2/4-98 av min mormor. Hade en kompis med råttor och sen vart jag helt frälst så jag hade önskat mig men inte trodde jag att jag skulle få några :P Raja blev ca 3,5 år. Hon var aldrig sjuk men när hon blev mager och började tappa päls så  lät jag henne somna in :( ## Comment 11 Author: Daydreams Jag har varit tveksam till om jag vill skriva det här eller inte, kommer att göra så ont men men... Min första riktigt STORA kärlek till en råtta bor hos mig just nu. Självklart har jag älskat mina tidigare råttor också men alla dom var omplaceringar och vuxna när jag fick dom. Beata och hennes syster Jovita flyttade hit 2 juni -06, otroligt söta små bebisar och väldigt olika. Jovita har alltid varit lugn och en gostjej som kan somna på en. Beata däremot tycker det är BAJSTRÅKIGT att sova. Hon vill vara på min axel vad jag än gör, hon är den som springer fram till mig när jag kommer in i råttrummet trots att alla råttorna ligger och sover. Hon är extremt nyfiken och inte rädd för någonting. Jag tror att hon är min stora kärlek just för att hon visar så extremt tydligt att hon älskar mig. På kvällen när jag ska ut med hunden brukar jag gå in i råttrummet och titta till dom. När Beata inser att jag har jacka på mig, hoppar hon på mig så att hon ska få följa med ut. Beata kommer gärna på inkallning, delar gärna mat och annat med mig. Många av mina andra råttor, framförallt bebisar följer henne när hon sticker iväg. Man kan hitta Beata rätt långt bort från sin bur men aldrig ensam utan hon har alltid nån unge med sig som jag antar att hon lär upp. Av Beata och Jovita så är det egentligen Jovita som har toppentemperament, som är finast utseendemässigt etc Och Beata är skitful egentligen, lol, hennes ena ögat är halvt, hon är dåligt rexad och rostat massor. Men i mina ögon är hon den vackraste råtta jag någonsin haft. Tyvärr har Beata fått en tumör nu, Den växer långsamt men den växer. Jag har valt att inte försöka operera, utan hon får gå med den tills den är ivägen eller tills jag märker att hon lider av den. Så vi försöker ta vara på varje dag vi har kvar tillsammans nu. ## Comment 12 Author: Yaeko **#3** HAHAHAHAHAHAHAH, mitt skratt för dagen!! _"När han gick/sprang vickade han på höfterna så att pungen fladdrade åt höger och vänster. Helt otroligt sött. Alla hans flockkamrater avgudade honom och det var imponerande att se hur de HÄRMADE hans sidovickning med höfterna - nu kunde inte deras pungar fladdra så som Mickes, men i a f..."_ oh herregud... jag får upp en bild av råttan när han går där X'D \- och till ni andra. vad fint det låter när ni berättar.. jag **längtar** så otroligt. **#11** hoppas Beata inte får lida och får en bra sista tid. hon låter jättefin :) ## Comment 13 Author: LeTigre #11 du får skatta dig lycklig som fått ha henne alls! Kärlek är ett underligt samspel mellan individer och inte alla får chansen att ha den där äkta kontakten med ett djur (eller en människa för den delen). Hoppas Beata lever länge till och att hon får somna in hastigt sen och inte behöver lida alls. kram ## Comment 14 Author: Mona22 min första råtta var från min systers uppfödning. hon hette Vision of love och var en helsvart råtta förutom på magen där hon hade n vit krona. kommer ihåg att min syster tyckte jag skulle få en egen då jag höll på så mycket med deras. de hade lagt henn i en tekartong med sånt där stort hål i toppen och lagt en handduk på och i min säng , men lilla sötnosen var ju inte kvar i kartongen ;). hon vill ju gå på upptäcksfärd. det var den mest underbara råtta jag haft. ingen kan mäta sig med henne. tyvärr dog hon för så många år sen. 12 syskon hade hon varav bara en till var en hona. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Min första råtta hette Ceasar och kom från ett labb, stor albino hane, världens mysigaste. Han fick en kompis en månad efter ungefär, men vi klicka inte på samma sätt, var brorsans råtta. Inte lika snäll. Men Ceasar var världens mest underbara. Låg å sov i luvan hela tiden, mös i soffan och var en riktig knasterråtta. Han blev förlamad i bakkroppen när han blev gammal. Och en dag när jag kom hem från skolan var han inte kvar :( Pappa hade tagit bort honom, oh jag fick inte säga hejdå :( Nästa gång jag skaffa råtta var några år senare, på impuls. Gick in i en djuraffär och där satt världens sötaste lilla råtta. Hon tittade på mig och verkligen sa: "ta med mig hem!". Jag gjorde inte det, det gick tre dar och jag tänkte på henne hela tiden, så beslutade mig för att åka tillbaka och hämta henne :P Sagt och gjort, en liten Yrsa blev det. Fick bo i mitt lilla akvarium så länge. Har nog aldrig haft en så bra kontakt med en råtta förut. Hon älskade mig verkligen , kom alltid när man ropade, ville pussas och vara med :) \*saknar\*