# Dikt
Author: MissanTissan

En liten dikt jag skrivit till mina råttor. <3   
  

Jag har alltid trott jag varit ensam,   

I ett rum fyllt med dam.   

Men sen har jag hört tassar mot mitt golv.

Från klockan ett till tolv.   

Jag har hör när grejer puttats omkull,   

Vanligtvis hade jag blivit sur, men när dom gör det är det   
gulligull. För jag måste medge,   

Dessa små krabater får mig att le.   

Dom lämnar sån stor plats i mitt hjärta,

Utan dom skulle jag leva i ständig smärta! <3   

För jag älskar dom enormt mycke (t),   

Även om dom kommer i ett litet stycke.

Dom gör människors hjärtan varma,

Så det måste vara karma.   

Att dom får mycket godis,   

Behöver aldrig leva livet som en lodis.   

Ni kommer leva hos mig tills ni inte längre finns,   

Och efter det, kommer jag komma ihåg er så länge jag minns.   
Visst, jag kanske skaffar fler,  
Men det kommer aldrig finnas några som er! <3