# Från mardröm till mirakel Author: R4ttus Min Leopold utvecklade en ENORM aggressivitet vid ca 4 månaders ålder. Han burrade, hackade tänder, sidsteppade, och bet sin bror Loke så illa att de fick säras på. Leo blev bara värre och värre i rasande fart. Han bet så blodet forsade(bokstavligt talat), han började jaga mig inomhus för att attackera mig. Och han bet det hårdaste han kunde. Under hans utepass tvingades jag ha på mig täckbyxor, skor, jacka och vantar mitt i sommarhettan, för jag vägrade ge upp försöken att få bukt med honom. Men inget hjälpte. Bara man stod nära buren började han frusta, gapa med vidöppen mun, piska med svans osv...osv. Hade aldrig sett maken till aggressioner. Jag fick en massa råd och stöttning av uppfödaren Terato över mail, och beslutet blev att Leo ska kastreras. Första kastreringen jag behövt boka tid för. (Tack igen för all hjälpsamhet! 🌺) En månad senare vänder Leo, först långsamt. Han slutar bita mig. Men han är rädd. Sedan får han träffa två småungar, som han också blir rädd för. Men sedan går det fort. På bara tre dagar nu sedan första introduceringen, så är Leo den gladaste, piggaste, busigaste lilla killen jag har sett på länge. Han bygger kojor för full rulle, samlar mat, leker brottning (och låter småbarnen vinna trots att han är dubbelt så stor ... ) Han får glädjekickar, kan inte kontrollera sina rörelser, och flyger fram och tillbaka, upp och ner, ploppar och knastrar, och fullständigt älskar sin lilla flock efter en längre tid som hopplös, livsfarlig ensamråtta. Från en  hemsk mardröm till detta lilla mirakel ❤️ Anledningen att jag skriver detta är att jag hoppas att fler med aggressiva råttor (hur fullständigt omöjliga de än verkar) ger kastrering en chans, om det nu skulle vara så att de likt Leo hade oturen att drabbats av testosteron i överflöd. ![](http://ifokus-assets.se/9a1cb910e1e710ca02f3b4e168fe978f/shrink/700x/uploads/987/987bb2abf8904324afd2530430d6b025/leo.jpg) Var inte det lättaste att ta ett kort på honom och småttingarna tillsammans kan jag säga ... Leo sprang till slut in under mitt täcke, och jag lyckades ta en ny bild på honom i alla fall. Han försökte dra iväg snöret på kameran 😍 Även Leos bror Loke ska nu kastreras, och jag hoppas att båda dessa otursdrabbade bröder får fortsätta framåt på det vis Leo gör nu 🙂 ## Comment 1 Author: R4ttus Oops, kanske lät som om brorsorna kommer från Teratos uppfödning, men det gör dem alltså inte!🤦‍♂️ ## Comment 2 Author: [Borttaget] Vad roligt för Leo att du inte gav upp direkt vilket många gör.  Och han kanske vill ta en selfie under täcket med kameran ? 😃 ## Comment 3 Author: Allamej Jag är väldigt glad att det gick bra 🙂 ## Comment 4 Author: Ratgirlygirl Gud så bra att du inte gav upp!! All rått lycka till dig! Fortsätt med vad du gör!!:D ## Comment 5 Author: Moa Liljegren Åh gud vad fint! Jag funderar på att kastrera min/omplacera för han mår så dåligt.. Tvekar så mycket då jag förlorade min andra vid en kastrering. Dock dum vet men ändå. Tänker på om det kanske blir såhär bra ååh! :( ## Comment 6 Author: Lancia Vad kul att det gått så bra! Jag har enbart otroligt bra erfarenheter av kastrering så jag kan verkligen rekommendera det på problemhanar! ## Comment 7 Author: rat_rat Hej, min råtta Spliff var precis likadan, så jag kastrerade honom, det har nu gått 2 månader ungefär, utanför buren är han lugn och bits inte, men är fortfarande rätt för att bli buren, MEN i buren är han fortfarande agressiv han biter om man stoppar fram fingret, han attakerar allt man stoppar in genom gallret, har tyvärr bara en råtta nu och jag är rädd för om jag gör det så kommer Spliff skydda sitt revir, Vad tror ni hur tycker ni jag ska gå vidare?? ## Comment 8 Author: R4ttus Det är verkligen helt underbart! Får inte nog av att bara sitta och klappa honom, känns fortfarande så främmande att rädslan att bli illa biten av honom nu är helt borta 😃 #5 Tycker du ska pröva, men hos någon annan veterinär. Först då vet man att man verkligen har prövat allt, och det var det som fick mig att ta beslutet 🙂 Samma sak vad gäller Leos bror Loke nu. Han fungerade ett tag bra med Leos bebiskompisar, men sen spårade han ur ... Så nu är det han som sitter ensam istället för Leo, och han mår inte heller bra som ensamråtta. Men efter kastreringen kan det ta mellan 4-6 veckor innan hormonerna faller på plats och man får se om det hjälper eller inte. ## Comment 9 Author: R4ttus #7 Det kan ju vara så att han har ett invant beteende som hänger kvar, även om han blivit kastrerad. Leo blev ju som sagt rädd när han togs ifrån sin bur och sitt revir, och fick bo med bebisarna (först efter att jag sett att han inte blir aggressiv mot dem). Allt var nytt, och småttingarna har visat prov på att vara väldigt flocksmarta, så det har givetvis hjälpt enormt. Leo pep ynkligt varje gång de gick nära honom i början, men då gick de bara iväg och respekterade hans rädsla. Tillslut var det Leo själv som sökte kontakt, och då gick det snabbt. Gick som sagt enooormt fort fram i Leos fall, tror det mestadels beror på att han fick sådana trygga, flocksmarta kompisar som inte provocerade fram hans dåliga beteenden, utan bara väckte hans nyfikenhet. Det är svårt att veta hur Spliff skulle reagera mot andra råttor på okänd mark som han inte ser som sitt revir. T.ex en annan bur, bord, rum där han aldrig varit. Sedan är en yngre råtta än honom själv att föredra. Det är omöjligt att veta om han måste förbli en ensamråtta eller kan bo med andra och lära sig lite hyfs av dem utan att testa =\\ En del kastrerade hanar tål inte heller att bo med andra hanar och funkar bara med honor. I Leos fall var det tänkt att han skulle få bo med mina äldre tjejer, men nu blev det killarna istället. Vilket är bra de är mer jämngamla och kan leka ihop på ett annat sätt.