# Ensamråtta - må dåligt?
Author: R4ttus

Av 2 bröder Leopold och Loke blev Leopold galen och har kastrerats. Han utvecklade ett EXTREMT aggressivt beteende mot både människor och råttor. Han bor nu ensam och ska få bo med honor om cirka 3 veckor, det har då gått 6 veckor sedan operationen. Långsamt blir han lite bättre på att vara med mig (kan dock inte lyfta honom normalt än, och är ständigt beredd på bakslag och bett)

Den andra brodern Loke har aldrig bitit människor. Han blev ensam när Leopold blev galen, och tvingades vara ensam utan råttkompisar i flera veckor innan jag hittade 2 omplaceringsbebisar på blocket. (Jag pysslade dock självklart om honom en massa extra under tiden :) Världens snällaste, kunde aldrig tro att han skulle ha svårt för introduceringar.  

Men tur att bebisarna var två - för Loke vägrar acceptera dem. Trots att bebisarna gör allt som man ska, helt uppenbart flocksmarta.

Ett tag gick det bra under introduceringen, speciellt i en sjukbur med begränsat utrymme. På större ytor blev Loke aggressiv.

De har haft burarna bredvid varandra, träffats på neutrala ytor, badats, och har till och med sovit i en hög i sjukburen.

Men nu helt plötsligt fungerar ingenting längre. Fruktar att Loke går lite i sin brors fotspår, och helt enkelt har dominans och aggressionsproblem. Det ser nu ut som om han tolkar varenda rörelse eller nyfiket närmande som bebisarna gör som hotfullt.

Nu burrar han upp sig, frustar och bebisarna har börjat skrika och springer iväg.

Från att ha gått bra och bebisarna gjorde alla rätt i början, betedde sig otroligt undergivet och snällt, så blev det så här ... Idag bet han den ena bebisen, vilket han inte har gjort förut. Så nu är den ungen livrädd för honom, och jag kommer inte låta dem träffas igen utan galler emellan, om ens det, beroende på hur jag ska göra nu.

Eftersom det bara har blivit värre, vad är det bästa? Speciellt med tanke på att jag absolut inte kan se vad som är det egentliga "problemet".  Loke gör helt enkelt fel tillsammans med andra råttor. Men han verkar inte glad av att bo själv heller.  

Bör jag kastrera även honom? Kan det hjälpa honom, eller är det för stor risk med tanke på att han inte biter eller är aggressiv mot människor?  
Det jag är orolig för är  att Loke inte kan rå för sina problem, om han nu har samma (men mildare) dominansproblematik som Leopold, och därför inte kommer må bra som ensamråtta.  

Hans bror Leopold har dock blivit hundrafalt många gånger lugnare än innan kastreringen, men då var han också extrem. I hans fall fanns det två alternativ - kastrera eller avliva. Han försökte innan kastreringen slita av mig både fingrar och tår, och kunde jaga en i lägenheten för att attackera. Men han var snäll som barn.  

Så vad är bäst: Kastrering, ensamråtta, eller fortsätta pröva introducering, med tanke på de risker det innebär? Vill absolut inte att småbarnen blir traumatiserade av detta eller far illa på annat sätt.  
  
Leopold och Loke är ca 6 månader.

Jag hoppas det finns någon som orkar läsa denna vägg av text, är tacksam för alla tips och råd 🙂 Vore även snällt om någon/några kan tänka sig att dela med sig av sina erfarenheter av kastrerade hanar och hur de har blivit efteråt.  

Om de har funkat bland hanar igen t.ex.

## Comment 1
Author: pellepojken

Jag tror att en kastrering av Loke skulle kunna lösa problemet med hans beteende.

Han visar aggressivitet o har även bitit en bebis. Det tyder på att han nog har det lite jobbigt. Att bli ensamråtta vid 6 mån ålder är inget alternativ anser jag.

Lycka till med grabbarna.