# Tänket hos reggade uppfödare?
Author: Dramatik

Jag slängde ut en förfrågan till en SRS-reggad uppfödare (inget namn nämnt, ingen uthängd) där jag erbjöd en mycket fin hane jag har. Han är verkligen fantastisk på alla sätt och vis och vore synd att gå miste om så att säga. Därför har jag så smått börjat leta efter potentiella honor, därav frågan till denna uppfödare. (Plus att jag visste att hen hade honor som inte tagit med en hane som nu är avliden pga. ålder.)

Personen tackade nej, helt och hållet pga. att han har fel teckning. Jag blev minst sagt förvånad och jag kan inte för mitt liv förstå hur vi kan ha en förening där uppfödare tänker så här? Nu säger jag inte att alla gör det, men många tänker mer på färg och teckning än temperament tycker jag (iaf inom SRS). Kan någon hjälpa mig att förstå hur man kan totaldissa en riktigt bra hane (och sådana är det verkligen ont om) pga. fel teckning? :O Jag är i chock minst sagt, för hela det tänket är så främmande för mig och mina tankar om avel. Givetvis förstår jag att man hellre väljer en hane inom sin inriktning, men att totaldissa så pga. fel teckning ENBART?

Vad händer om en reggad uppfödare tar en kull där teckningen inte är inom inriktningen? Och varför i hela friden har man ens som krav i en förening att uppfödare måste ha en inriktning att följa? Är inte det ganska sjukt? Hälsa och temperament borde väl vara i fokus, speciellt när man har ett så pass snävt avelsmaterial som vi i Sverige har?

Inte konstigt att vi har sådana problem i råttvärlden som vi har, är min spontana tanke.:/

## Comment 1
Author: ÖrjanLax

Såhär är det ju tyvärr inom alla föreningar för alla djurarter. Titta bara på hundaveln liksom. Där avlivas till och med valpar med fel färg. Det är den allmänna synen på djur som behöver förändras, och det faktum att många avlar och äger djur för sitt eget egos skull, för att ha något snyggt att visa upp. Men lite konstigt är det ju att det fortfarande är så bland just råttor med tanke på att SRS är så dött nu, är ju inga utställningar osv längre.

Men ja, vissa av SRS-uppfödarna tackar nej för att istället hitta hanar med "rätt" teckning. Det är liksom deras avelsmål och vissa kan vara riktigt hårda på det. Det gäller att man försöker hitta dom uppfödarna som har samma etiska synsätt som en själv, och som man trivs med! Kan ta ett tag att hitta rätt men man brukar oftast hitta det. Det finns ju även massvis av uppfödare som skiter fullständigt i utseendet. :)

## Comment 2
Author: Dramatik

#1 Nu är jag inte ett dugg insatt i hundavel (tack och lov kanske?:P) men det låter ju sannerligen absurt att avliva djur pga. färgen endast.:/ Alltså människor! Vilka hemska varelser egentligen!

Och för att återgå till råttorna...

Ja, men hur tänker egentligen de som tackar nej till bra hanar för att kanske istället ta en mindre bra hane, som istället har en fin färg eller teckning? Det är ju inte färgen/teckningen man ska komma överens med. Vad är det för glädje med att ha ett snyggt djur om de är sjuka, svårhanterade, osociala osv? Då försvinner ju hela meningen med att ha djur tycker jag.

Nej, jag är faktiskt glad ändå över att SRS verkar vara en självdöende förening. Och creds till alla de uppfödare som faktiskt sätter hälsa och temperament FÖRE färg och teckning och som INTE är reggade!

Jag födde ju själv upp lite förr, och trodde då att SRS var något fint att vara reggad i, och jag ville själv bli reggad. Tills jag fattade att man var tvungen att ha en inriktning och ställa ut. Vilka knäppa krav egentligen, och de passade inte alls ihop med mina tankar om hälsa, temperament osv. så jag sket i det.

Borde man inte i en förening för råttor hellre ställa krav på att avla fram friska, långlivade, kontaktsökande och flocksmarta individer? SRS borde genomgå en kraftig "renovering", alternativt borde det finnas en annan förening med ett sunt tänk istället. :) Vad underbart det hade varit!

## Comment 3
Author: zickan

Srs i ett nötskal. Kommer ifrån den inriktning man valt. Så får man nästan rena påhopp, speciellt om man blandar för mycket. Göra temperaments parningar väger inte högt hos flera som varit i srs. Nu sker det förändringar hela tiden i föreningar och jag vet inte ens vem som ens är med.   
  
Fick ju nästan rena helvetet när jag var med i srs och ville inrikta mig på russian silver. Mixa russian blue och blue var värsta mardrömmen hos de flesta i srs. Då fick man höra väldigt mycket skit. Russian blue är enligt många gamla srs are, bara rent skit som skall slängas i soporna. Visar man en exemplariskt bra blue som fått så mycket beröm för att den lyckats pricka in en jämn blå färg som var förr innan de började va mer vanliga i blek färg. Så tar folk i den som en tång i srs. Ne men då måste det ju va massa russian blue bakom. Nu var fallet inte så. Ställa för en svensk domare i srs får man skit för att färgen inte är urvattnig och de då tror det ligger russian blue bakom. ställer man för en finne får man närav cert för att råttan är så fin och verkligen standardenlig mot vad en blue ska va. Inte blek och urvattnig som vi egentligen har mycket av i dag.   
Så va medlem i srs är precis samma sak som att föda upp i srs. Mna får hela tiden skit om man tänker temperament avel och råkar ta in en färg/teckning som inte gillas.  
Speciellt finns det nån/några som pratat skit om vissa varianter i många år. Gissa vem som köpt hem dessa nu senaste tid och lånat in som de avlat på ;-)  
  
Men måste ju även lägga upp det på ett uppfödar synhåll och allt har inte med srs att göra även om det finns mycket motstånd där på visst tänkande. Vissa saker vill man inte ha in och då står man hellre över att ta en kull. Har man kämpat massor att hålla en linje ren och har redan samma linje på annat håll. Så har man inge behov av att ta vidare linjen med nått som inte känns helt rätt på alla håll. Eller om det skulle förstöra nått man kämpat med att hålla borta.   
Jag var siste i sverige som hade siames linjer fria från russian blue och svartögt. När jag verkligen inte hittade något avelsmaterial så slog jag om hela linjen till en annan färg. 2 bröder avlades vidare av en annan uppfödare, men även dom sitter låsta då det är omöjligt att hitta så ren siames. Nu kunde jag lika gärna lagt ned om linjen nu inte hade varit så speciell för mig. Tror många känner så att när man väl kommer till en viss punkt och det verkligen varit så mycket motgångar med just en linje. Kanske man helt enkelt inte ska driva den framåt om man nu inte vill ha in andra färger/teckningar. Man kanske redan har den linjen igång på annat håll fast i en annan färg/teckning.   
Kanske inte själva kullen och den föräldra kombon.Men kanske mor och far gick vidare till egna kullar man håller i liv och hoppar kullen de hade ihop.   
På så sätt kan jag förstå att man säger nej jag behöver inte ta vidare denna råttan om jag nu inte hittar en partner som verkligen passar på alla håll. För den uppfödaren tycker kanske inte det är värt det.

## Comment 4
Author: Dramatik

#3 Ja förstår delvis din tanke. Men samtidigt tycker jag ändå att om man nu har en fin linje (och då inte enbart färgmässigt) så vill man väl hålla liv i den oavsett vilken färg och teckning avkommorna än får? Färg och teckning kan man alltid återgå till senare. Visst, linjen kommer ju inte att vara "ren" längre, men vad gör det egentligen? Särskilt om man har trevliga, friska råttor ändå. Har man ett snävt avelsmaterial kan man ju helt enkelt inte prioritera färg, tycker jag.:)

## Comment 5
Author: Fjordell

Det är tråkigt att så många människor har den synen på levande varelser, att de är snygga, det är det viktigaste.

Min uppfödning grundar sig enbart på de djur jag startat mitt avelsarbete med, och då har det råkat bli främst black, mink och blue i olika teckningar. Jag tycker dessutom om dessa färger, så det är bara kul när det dyker upp. Min inriktning är då ba, mi och bl i teckningarna ambk och variegated, trots detta dyker allt möjligt upp här. Bland annat chocolate, lilac och agouti i teckningar som eubk, irish, hooded, capped... Jag hade kunnat enbart välja råttor med rätt teckningar, men när det dyker upp riktigt bra råttor så kommer alltid färg och teckning i andra hand. Individen i sig är det viktigaste, och det borde det vara för alla.

Om man aktivt jobbar på att få en bra och stabil linje, så kan man allt eftersom mer aktivt börja sila bort "fel" teckningar och färger. 

Men aldrig i livet att jag skulle välja bort en hane som är perfekt på alla sätt och vis, förutom möjligen teckningen eller färgen. Aldrig.

## Comment 6
Author: Dramatik

#5 Du är klok du Fjordell, och jag gillar dina tankar kring avel! (Inte enbart baserat på ditt svar i denna tråd alltså.) Fler uppfödare borde tänka som dig! :)

## Comment 7
Author: zickan

Men även för att man inte väljer att ta en hane som har allt utom rätt färg. Betyder ju inte att man bara bryr sig om utseendet. Frågan är ju mer på, är honan så viktig att föra vidare eller kan man stå över denna kullen helt.   
Skulle man avla på allt som var bra så skulle det finnas kullar hela tiden. Lite måste man prioritera. 

Och bara för att en person anser en råtta har allt perfekt. Så betyder det inte att den råttan är perfekt. Finns så mycket mer att tänka på än hur individen är. Finns uppfödare som aktar vissa linjer pga vissa orsaker. Inget med en individ att göra. Utan vad denne har bakom sig.   
Och på om just den uppfödare vill ha in det som finns bakom eller inte. Finns ju inga perfekta linjer. Och haka upp sig på bara hur en individ är fel om man kan se hela bilden bakom.  Och finns det inge stam är det mer som måste tänkas på. Och även det en orsak till att ibland backa.   
Honan har ju även saker bakom i sin linje man måste tänka på.

## Comment 8
Author: Dramatik

#7 Absolut, men säger man nej när man bara vet teckning och ingeting mer tycker iaf jag att det är något som är galet! Och sen dessutom direkt rekommendera vidare till någon som inriktar sig på teckningen, ja då tänker man ju enbart på teckning och inget annat.