# Tumör.. Author: [Borttaget] Hej alla. För någon vecka sedan hittade jag en tumör på Nora.. Är nästan Säker då den är hård och sitter fast mellan svansen och höger bakben, mot magen. Juver? Hon är 2,5 år och världens finaste, pigg men lite segt att gå ibland men hon vill ändå vara med hela tiden. Nu är min fråga, vad har ni gjort när ni hittat en tumör? Jag kommer i te ha råd att bekosta operation(er) och med tanke på hennes ålder känns det inte så smart heller.. Hur länge har ni väntat? När blir dom dåliga av de? Tumören är stor som ett råtthuvud typ... Nora är dock väldigt stor i sig så den syns knappt om man inte vet att den är där eller när man lyfter henne.. Känner mig totalt förkrossad och kan inte tänka mig att vara utan henne.... ## Comment 1 Author: Fridborg Så länge hon är pigg, är sig själv, äter, dricker och bajsar som hon ska behöver du inte göra något. Strunta i operation, hon är för gammal för narkosen.  När hon börjar bli seg, smal och allmänt dålig kan du börja fundera på att ta bort henne. En tumör kan bli lika stor som råttan utan att besvära, men man ska tänka på att de drar energi så ge mer näringsrik mat så allt inte går till tumören. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Stort tack :-) ## Comment 3 Author: [Borttaget] Tumören växer väldigt snabbt och nu har Nora fått svårt att ta sig fram då den sitter vid ena bakbenet, har tagit det sjukt svåra beslutet att Nora ska få somna in på tisdag 16:30... Går runt med gråten i halsen varenda dag men försöker vara stark. Hur har det gått när ni gjort detta? Tar ni med kroppen eller låter ni över den till vet? Hur reagerar råttan på första sprutan? Jag är så rädd för att hon ska bli stressad och rädd, få ont osv. Kan någon berätta lite om hur det var för er? Mår så extremt dåligt över detta har inte förberett mig alls (om det ens är möjligt)... ## Comment 4 Author: [Borttaget] Håll inte in tårarna när det väl är dags, låt de komma ut när du känner för det för annars blir det bara jobbigare när du håller de inne. Hoppas allt går väl! ❤️ ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag har inte varit med in varje gång men när jag varit det så betedde sig råttorna olika: den ena somnade av första sprutan, den andra blev knappt trött. Jag upplevde inte att de var rädda eller hade ont. Råttorna blev fint bemötta av personalen, det kändes bra att de verkade tycka om råttor. Tack vare det orkade jag vara med och det kändes helt ok, om än väldigt sorgligt förstås. Jag tror att det är svårt att förbereda sig för ett avsked. Iaf om man är som mig- väldigt känslig. Det är jobbigt, men sen lättar det- även om saknaden efter en älskad vän alltid finns kvar förstås❤️Lycka till🌺 ## Comment 6 Author: [Borttaget] Tack så mycket!