# Tal om omplaceringar Author: Charlott_ Hej! Vill helst bara skriva av mig. Man ser ju omplaceringar hit och dit pga många olika skälv. Men hallå! En råtta blir inte gammal, visst är de en annan sak ifall man blir allergisk. Jag ser nya omplaceringar varje dag här i råttor i fokus men ändå håller uppfödare på och föder upp mer å mer, å sen blir dem ändå omplaceringar.. Själv omplacerar jag eftersom en hona jag köpte va på smällen pga en slarvig uppfödare. Men vad gör man om ingen vill ha råttan som en omplacerar och man vill absolut inte att den ska gå vidare. Tycker de bara är så synd att man skaffar sig råttor och sen inser att dom är tråkiga och inte kan ha kvar dem. Dock så läser jag inte omplaceringarna och läser anledningen, men ändå :( ## Comment 1 Author: Alenzi Jag tycker det är fantastiskt när folk uppvisar självinsikt, och inser när man inte kan ge sitt husdjur ett fullgott liv! Det är så lätt att vara efterklok, men det är också värt att tänka på hur jobbigt det ofta är att fatta ett sådant beslut och lägga upp den typen av annonser.  Självklart tänker man efter både en och ett par gånger innan man skaffar djur. Naturligtvis är det fantastiskt bra om djuret kan bo kvar hela sin livstid. Ibland blir saker och ting inte som man planerar. ## Comment 2 Author: Charlott_ #1 Jo det är sant. Men en råtta blir ju heller inte så gammal! :) ## Comment 3 Author: Apootie Tycker det är så med alla djur, spelar roll vad det är för djur! Jag tycker att det är skillnad om man helst plötsligt hamnar i en situation där man inte kan ha kvar råttorna (ex: Man blir vräkt och hemlös osv) men annars tycker jag att man iallafall ska försöka ta sig tid till sina råttor på något vis, och om man verkligen inte klarar av det, så fine, omplacera din råtta! Jag personligen skulle inte omplacera mina för allt i världen om det inte händer mig något extremt som gör att jag MÅSTE, men det är jag det! ## Comment 4 Author: Alenzi #2 Nej, fast jag tycker fortfarande inte det är ett argument för att den skall behöva leva sitt korta liv undanstuvad i en bur och aldrig få uppmärksamhet eller utetid. Men visst blir man irriterad, när man läser att "barnen tröttnat" i Blocketannonserna! ## Comment 5 Author: Melissa V Finns nog ingen seriös uppfödare som "föder upp mer och mer" Dom flesta har sina rutiner och går snarare ner i antal än upp. Åter igen om man är seriös så är man rätt bra med att kolla flera gånger på olika sätt att köparen verkligen är insatt i att ha råttorna hela livslängd för att undvika att sånt händer. MEN som förgående skrev så händer det att saker inte blir som tänkt och det sker ändå och de gånger jag vart med om att det hänt så har dom haft väldigt goda, mogna och genomtänkta anledningar innan de tar sånt beslut. Det får mig också som uppfödare bekräftat att jag valde rätt köpare då dim gjorde det av hänsyn till råttorna och inte till sig själva. Men ja det är mycket omplaceringar periodvis, men man ska aldrig döma innan man vet hela sanningen om orsaken. Man skriver som regel sällan ut sin hela livshistoria i en annons. Jag var nära att omplacera mina honor ett tag när vi förlorade våran egna människobebis i vecka 22 för någon månad sen, detta pga mitt egnast dåliga humör jag fått och har fortfarande pga deppen men aldrig jag skulle skriva det i en annons, första gången jag ens skriver det här. (Mitt humör har nog ingen missat här inne dock haha) Men som ett exempel, då hade jag bara skrivit pga ändradefamiljeförhållanden eller pga personliga skäl. Då är ändå dessa honor mellan 1,5 år ner till 4 månader. ## Comment 6 Author: Charlott_ #4 Jag ser våra djur som familje medlemmar. Både jag å mamma blir irriterad när vi ser djur på blocket, ''barnen har tröttnat'' eller ''vi har blivit alergiska''. Har man skaffat sig ett djur så ska man ta ansvar för den. Tycker de är oansvarit. Men de är mina åsikter! Finns bra mycket människor som skaffar och omplacerar hela tiden för att dem inte  kan bestämma sig vad dem vill ha för djur :/ ## Comment 7 Author: MissFake17 #3 ot men på tal omåttligt bli hemlös när man har råttor så känner jag en som är det.. jag bor i sthlm och hänger mycket vid plattan ochdär träffar jag ofta en äldre man somär hemlös men som dock har kvar sina råttor, ochknte är de undernärda ## Comment 8 Author: [Borttaget] Första gången jag omplacerade råttor så hamnade jag helt enkelt i en tung period där jag både fysiskt och psykiskt var slut. Jag hade tagit på mig för mycket och kunde inte ge dom så mycket jag tyckte dom förtjänade. Dom hamnade dock i ett dåligt hem och jag tog hem dom igen.  Var fortfarande helt slut och tänkte omplacera, men vågade inte av rädslan att jag skulle välja ett dåligt hem igen.  Sen började jag må bättre och skaffade fler råttor, men blev då tyvärr allergisk. Dom yngsta honorna var så pass unga att jag valde att omplacera dom och hanarna fick vara kvar tills dom dog.  Jag har tänkt som du innan, tills jag själv hamnade i sitsen där jag insåg att jag inte var det bästa hemmet för mina djur just då. Och sen blev jag ju trist nog allergisk mot råttor. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Men självklart borde man verkligen försöka tänka efter innan man skaffar djur för att minska risken att man omplacerar. ## Comment 9 Author: Blodfot Sen måste man tänka vad som är bäst för djuren tex, jag har en hund på 7 år som vi alla älskar, men hon är så krävande, tex jag kan inte ta ut henne och ändras hon inte (alltså vi tar hjälp) så har vi inget annat val än att låta henne somna in, hon har redan flyttat aldeles för mycket, hennes matte hade canser och massa sånt, så döm inte hunden efter håren! ## Comment 10 Author: Fjordell Jag omplacerar råttor som av en eller annan orsak inte passar in i någon av mina två flockar. Alla råttor går helt enkelt inte ihop, hur gärna man än vill. Just nu är jag påväg att omplacera en ung hane just pga. detta. Än så länge har jag inte omplacerat råttor av någon annan anledning, alltså har jag aldrig gjort det av själviska skäl, även om tanken har passerat någon gång när det varit jobbigt. Jag omplacerar alltså enbart om det är för råttornas bästa. ## Comment 11 Author: pellepojken Ja, man omplacerar ju för djurets bästa så klart. Sen finns det alltid undantag hit o dit. Jag tog hand om många råttor på 70 80 0 in på 90 talet från olika personer ,grupper o från polisen. Det var faktiskt "populärt" under många år i knarkarkvartar att man hölls sig med råttor som "husdjur" I de flesta fall så säger jag bara, stackars djur ! Men det är ju fråga om en helt annan omplacering. Alla råttisar har rätt till ett bra liv. Även dom som är lite bitska. Somliga tycker de ska avlivas omgående o andra tycker att dom ska omplaceras o få både en o tre möjligheter. Som även jag tycker. ## Comment 12 Author: Charlott_ #9 Jag tycker även synd om djur som måste gå igenom så mycket. Vad är de som är problemet när ni går ut? Man kan ju inte avliva en hund för ett problem. Du kanske tar fel hjälp. Se över lite på Cesars tips. Han borde ju ha någon sida. Han är bra. Ett djur ska inte behöva avlivas för att djuret har svårt med något, något som har hänt i dem andra familjerna den vart i .... ## Comment 13 Author: Blodfot #12, vi ska ta hjälp, om man inte kan gå ut med den, är dte ett bra liv? nej, tror du inte vi försöker dag ut och dag in? Va som har hänt i hennes tidigare liv kan vi inte ro för, vi vill ju inte alls avliva henne, för hon är värdens mysigatse. ## Comment 14 Author: Charlott_ #13 Jag frågade vad problemet är!!! ## Comment 15 Author: Blodfot #13, hon är rädd för andra hundar, och är man inte vaksam hela tiden och det någon annan hund så smäller hon, hon kan råka bitas osv. ## Comment 16 Author: kigon (har ej läst hela tråden, lite lat :P) Själv tycker jag det är ett moget beslut att omplacera sina råttor när man inte kan ta hand om dem längre.  Visst ska man kolla upp om man kan ta hand om djuret hela hens livstid innan, men det händer nya saker som man inte förväntar sig (både mentalt och fysiskt) som gör att man måste tänka på djurets bästa. Under 2-3 år kan det hända jätte mycket. Man kan bli så mentalt utmattad att man inte klarar av det längre, intresset kan slockna helt, man kan åka ut för en olycka, ha något som händer så att livet blir väldigt stressigt, bli sjuk, utveckla en allergi, råttan kanske inte går in i flocken hur mycket det än försöks och måste sitta ensam, m.m. Själv hade jag tänkt omplacera en av mina då hon inte gick in i flocken, men kände att med mycket introducerings processer så skulle det funka tillslut, så jag gjorde aldrig det. Fastän det funkar nu, så blev hon ändån ensam i ca. 3 månader vilket jag ångrar väldigt mycket, då jag känner fullt att detta var endast pga min egen själviska begär att ha henne kvar... Visst kan råttorna få sitta i knappt städad bur i något år eller två tills de dör, men det är ej rättvist mot dem. Råttorna ska inte behöva lida av ens egen girighet att ha kvar dem. När man köpte dem har man ett ansvar att ta hand om dem, och det ingår att man ibland måste omplacera för råttornas bästa.  _Men_, det finns många undantag. Många köper ju till sina barn och sen när de tröttnar efter ett litet tag så säljer de dem. Det är inte att ta ansvar för djuret, och det är väldigt själviskt att ha köpt djuret från första början! Men, även så, så omplaceras den kanske till ett bättre hem än att sitta där i buren utan aktivering i det barnets rum hela livet ut, vilket jag själv tycker är bättre än ingenting. Oansvarsfulla myndiga finns ju överallt, och det är tyvär väldigt svårt att ändra på... ## Comment 17 Author: MetalMii Jag har omplacerat råttor och det måste man få göra om det inte fungerar av en eller annan orsak. Däremot håller jag med TS om att det många gånger känns så galet att man inte kan planera sitt liv så pass att man skulle kunna behålla sina råttor hela deras korta liv, det är inte direkt sköldpaddor eller papegojor vi pratar om, en råtta har så kort livslängd att de inte borde få mer än en ägare. Har en hona som haft tre hem innan hon landade hos mig och tanken var egentligen inte att hon skulle stanna här, men det kändes bara så fel att hon skulle behöva flytta ytterligare en gång, så hon blir kvar hos oss tills det är dax för henne att lämna detta liv... ## Comment 18 Author: [Borttaget] Jag omplacerade en råttis för några veckor sen nu, har inte ångrat mig en sekund! Hon mobbade sin burkompis nästan dagligen och "offret" lilla Buffy hon var så stel o pipig varje gång jag tog i henne. Kände heller aldrig något "klick" mellan mig o Ruby så efter många om och men så tog jag hjälp av råtthjälpen. Idag är Buffy aldrig stel, skriker inte när man tar upp henne och jag tycker att hon har en annan blick än vad hon hade förr. Buffy mår bättre än någonsin, jag vet att Ruby fick det bra hos en ny flock och jag mår bättre efter de hårda beslut jag fick ta! Funkar det inte, av diverse anledningar så är det bra att hjälp finns. Man ska inte skämmas för att det inte blev som man tänkt. ## Comment 19 Author: Charlott_ Kan vi öppna de med ''om man inte hittar ett nytt hem och inte vill avliva, vad gör man då?'' lite mer? ## Comment 20 Author: kigon #19 om det är akut så finns det omplaceringshem, men om de ej har plats så får man ha kvar dem tills man hittar ett hem, även om det tar något år! Det ingår i det ansvaret man tar sig an när man köper ett djur. ## Comment 21 Author: Charlott_ #20 Klart det är ett ansvar. Men i mitt läge så va min 3:e tjej dräktig när jag fick henne å de va inget jag visste om. Och det kunde heller inte uppfödaren säga till mig även om hon visste att de var just DEN råttan som smet till hanarna 1 vecka innan jag fick hem henne :/ ## Comment 22 Author: kigon #21 Jag är ganska säker på att det är någon form av lagbrott (du borde ringa polisen och fråga för jag är inte helt säker, men man kan säkert göra en anmälan om uppfödaren vägrar att ta tillbaka honan) men om inte det så är allt du kan göra är att ha dem tills du hittar hem, det är tyvär en tråkig situation men men :/ ## Comment 23 Author: turbopsyk **Jag** omplacerade mina två töser i torsdags. Tog emot så himla mycket i hjärtat men jag och dem två klickade inte riktigt och 90% utav tiden så satt dem i sin bur. Visst, jag hade kunnat ha kvar dem men jag tyckte bara det var så himla tråkigt för både mig och råttorna. Mina pojkar har jag fortfarande kvar hemma och med dem går det himla bra för.\* **Iallafall** , tjejen som köpte mina honor uppdaterar mig varje dag om hur det går för dem och hon har ute dem en massa och myser med dem. Det känns bra i hjärtat igen på mig, även fast jag saknar dem himla mycket. **Därför** tycker inte jag du ska dra alla över en kam. Förstår att man blir arg över folk som "tröttnat" eller ljuger om varför dem inte kan ha kvar dem för dem tydligen inte tyckte det var så roligt. Men vi som faktiskt måste ta oss i kragen och göra oss av med våra älsklingar mår faktiskt skit av det..