Annons:
Etikettråttägare
Läst 1065 ggr
khaleesi
2017-01-22 22:14

Vad tycker era respektive/familj om råttor?

Jag har i många år varit insnöad på råttor, tycker dom är så söta och verkar vara väldigt intelligenta och roliga djur att ha. Dock så avskyr min sambo tråkigt nog råttor. Han vill absolut inte under några omständigheter ha råttor i huset!

Så därför undrar jag lite hur era respektive/familjer tycker/tyckte när ni köpte era råttor? Var dom ombord eller anti som min sambo och ändrade dom sig i sådana fall när ni hade råttorna hemma och insåg att dom inte var så farliga.

Jag vill ju väldigt väldigt gärna ha råttor nån gång under min livstid och hoppas innerst inne att min kära sambo ska ändra inställning men dessvärre tror jag inte det kommer ske och jag vill ju inte köpa hem ett djur som min sambo är rädd för då jag inte skulle uppskatta att han gjorde så mot mig!

Annons:
molam
2017-01-22 22:33
#1

Far min hatar dom mer än allt annat, han ser dom som skadedjur och har hotat både en och två och tio gånger att slåppa in som i avgasröret på bilen 😢
Men det är mycket ord och lite göra där, han ser det som så att, om jag själv tar han om dom, så jhan slipper att göra nått med dom, så går det väl an… MEn får inte släppa ut som på golver när han är hemma. Så då får dom klättra på mmig eller på bordet.

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

khaleesi
2017-01-22 22:53
#2

#1 låter lite som min sambo då, han säger att om jag tar hem råttor så kommer han bussa katterna på dom! 😬

molam
2017-01-22 23:04
#3

Far min har försökt att bussa hundarna på de, men råttorna är så hårda så kommer hundarna för nära Drämer råttorna till dom över nosen ;) Hundarna vet det är och går därför INTE i närheten av råttorna xDD

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

AmandaBlom
2017-01-25 13:36
#4

Jag bor hemma med min familj,och fick tjata väldigt länge innan mina föräldrar lät mig skaffa råttor. Mamma tänkte på vild råttor liksom och höll på kräkas bara jag nämnde att jag ville skaffa dom,samma med pappa. Nu har jag 4 underbara råttor och dom ÄLSKAR dom! Alla i min familj älskar att gosa med dom och älskar deras små personligheter. Så ja dom tyckte dom var "äcklig" först men så fort dom lärde känna dom så älskade dom råttorna:)

zickan
2017-01-25 16:02
#5

Jag fick inte ha råttor hemma när jag växte upp. Fick däremot ha två råttor hos en kompis som jag fick bestämma över och ta hand om. Men var först när jag flyttade hemifrån det blev egna råttor.

Min äldre syster bodde hos mig. Hon var lite skeptisk till att jag skulle ta hem råttor. Men gick med på det om jag hade dom i mitt rum. 

Det gick rätt bra. Även svårt för mina möss. Men min mus hane Molle rymde konstant när jag inte var hemma och sökte sig till min syster. Han kunde stå vid hennes fötter eller klättra upp på hennes ben. Så syrran började acceptera små djur rätt fort. Hon klarade även passa mina råttor när jag var bortrest en helg. Dock blev det lite problem en sväng så hon vägrade hjälpa mata dom efter det. Nån del på burskåpet ramlade loss så de gick lösa i mitt rum. Hon klarade inte få in dom igen, men fortsatte se till så de hade mat och vatten tills jag kom hem. 

Mina föräldrar tog lång tid att acceptera mitt djur intresse. De var alltid. Ska du verkligen ha sånt där, varför vill man ha de, ska du verkligen ha en till. Tur nog bor de på gotland och jag på fastlandet. Så besök sker sällan. 
Även att mina föräldrar är rätt gamla och vana med soptipps råttor. Pappa som elektriker har mött på flera råttor när han fixat med kablar, och både har ridit som yngre så de har mött en hel del i stallet. 
Inställningen till råttor har ändrats långsamt under flera år. Mamma har haft svårt för deras svansar. Men det har blivit mycket bättre sedan de lärt känna en annan sida av råttor. Den vi tamråtta ägare känner till. 
Efter alla år har de nu börjat ge upp att klanka ner eller försöka ens säga sin åsikt. De verkar helt enkelt accepterat att djuren är här för att stanna i mitt liv. 
Sist de sov över här. Så kom mamma på att de var rätt sköna djur att ha. Hon har sådan ångest att slänga matrester. När hon ansvarade för maten så lagade hon till och med lite extra så råttorna med skulle få. 

Fd sambo hade inte mycket att säga till om. Jag kan respektera en del åsikter och gnäll. Kan minska ner en del om det skulle va ett seriöst förhållande som kan komma att vara länge. Men oftast med killar har jag valt att peka på var dörren står om det inte passar. Enklast är att skaffa större om det blir att flytta ihop med nån igen. Eller behålla varsin lägenhet tills man verkligen är säker på att det fungerar med djuren.

/ zickans.com uppfödare av tamråttor och guldhamster i Västerås
Värd på Råttor, Exotiskadjur.

Trixie&Lisa
2017-01-25 16:34
#6

Idéen att skaffa råttor till vår dotter kom från min man. Ska jag vara ärlig så var det en motbjudande tanke för mig som jag successivt blev tillfreds med. Så fort vi hämtade de små råttbebisarna blev jag helt såld och nu är det nog jag i familjen som älskar dessa små varelser mest av alla :-)

Annons:
Virkan
2017-01-25 22:00
#7

Min mamma hade inget emot det, hon själv hade en råtthane när hon var ung. Min pappa har väll inte haft något emot dom direkt, men han har aldrig velat hålla dom. Han tycker deras tänder är läskiga haha. När jag skulle övertala min pojkvän visade jag massor av gulliga videos och bilder, och nu ser han fram emot att skaffa råttor (vilket vi ska göra när vi flyttar ihop) :)

It's a dangerous business, Frodo, going out your door. You step onto the road, and if you don't keep your feet, there's no knowing where you might be swept off to.

[WhileWeSleep]
2017-01-28 23:12
#8

Min sambo gillar råttor lika mycket. Han hade haft råttor innan. 

Tror dock att för många så behöver dom mest få vänja sig och träffa råttor och se hur dom är. Min pappa har varit rädd för råttor.
En kompis till mig hade råttor långt före mig och hennes föräldrar umgicks med mina. Så pappa fick vänja sig lite vid råttor där. Först vågade han knappt vara nära. Sen en dag lyckades en råtta smita och klättrade upp för pappas ben haha.
Tillslut vågade han hålla i.
Han förstår sig väl fortfarande inte på sig det där med att hålla råttor som husdjur, men är väl lite mer positiv än tidigare i alla fall 😛

Sen min farmor är bara awesome. Hon skulle direkt testa hålla i råttor!

Så har han inte träffat råttor tycker jag att han skulle testa träffa några. Deras personligheter kan nog vinna över en del i alla fall 🙂

Lillräkan
2017-01-29 21:39
#9

När jag var barn fick jag inte ha några djur alls, dels för att mina föräldrar inte var intresserade, men framförallt för att jag var allergiker. När jag bestämde mig för att skaffa djur i vuxen ålder blev det först gerbiler som min sambo faktiskt tog hem till mig som omplacering, och dem hade han inga problem med. Sen ville jag ha råttor också, vilket han hade mer emot, men jag var envis. Han tycker de är söta men är lite rädd för att ha dem nära, eftersom han tycker att de är oberäkneliga, haha :) Jag brukar få umgås med en art åt gången helt enkelt. Mest är han nog rätt ointresserad av dem.
Mamma har gjort den största vändningen. Råttor har alltid varit en stor fobi för henne, men hon har börjat fästa sig så vid mina djur bara av att hälsa på här då och då (bor ganska långt bort), att hon alltid vill veta hur de mår när vi hörs av. I somras var mina föräldrar djurvakter en vecka och hon började föreslå redan i vintras att de kunde vara det nästa sommar igen om jag skulle åka bort :P Hon törs inte hålla dem (än…) men efter att ha träffat dem några gånger vågade hon klappa lite genom gallret, och senast till och med när jag hade dem på mig. Så fort hon har en stund över när hon är här står hon och pratar med dem genom gallret. Jag har nästan börjat undra om hon vill hälsa på för att träffa mig eller för att prata med råttorna ;)

Cinrats
2017-01-30 17:18
#10

För mig var det bara min pappa som va på med att jag skulle köpa råttor. Men när jag fick hem dom och haft de i typ 2 veckor så sa min mamma: Jag tror jag ska skaffa råttor jag med. De är väldigt charmiga och sociala. Mina två brukar va med på fredagsmyset ibland. Så från början va de inte jättrpopulärt med råttor i min familj. Men nu ä alla i min familj "in love" me råttorna.

khaleesi
2017-01-30 19:34
#11

#9 Jag hade gerbiler innan men dom fick jag omplacera för sambon avskydde dom. Han tyckte dom var läbbiga med svansen. Dom som är så himla söta!

pellepojken
2017-02-06 21:09
#12

Alla bekanta o vänner till mig som var dom största "råtthatarna" är nu helt förtjusta i dom. Dom ska alltid kela med grabbarna o köper med sig råttgodis till dom. Så folk kan ändra sig.

Chinesecrestedlover
2017-02-08 00:45
#13

Hej!

När jag hade tre råtthanar (i början på 2000-talet) så tog jag helt sonika hem dessa (och en del annat smått och gott😉) utan att mina föräldrar visste (inte nåt att rekommendera kanske… men va fan djurälskande tonårstjej som går på naturbruksgymnasium och läser om och håller på med smådjur hela dagarna…vad förväntade de sig liksom, haha😂…).

Mamma tyckte till en början att de hade äckliga svansar och tyckte därför att de "som helhet" var äckliga,  men efter ett tag så började hon faktiskt tycka att de var söta och gick runt med ena grabben i koppel på tomten och så där. Precis då hon insett att de var söta och rätt roliga djur, så råkade en av dom gäspa (så hon fick syn på tänderna) och då var det lite läskigt med råttor igen, men hon tyckte ändå de var söta. 

Min storasyrras man gick in i mitt rum en gång och såg då mina råttor (det var bara två kvar då, för en råtta dog tyvärr ganska tidigt) och sa "Det sitter två marsvin och häckar på en pinne" (hade marsvin också på den tiden). Jag var inte i mitt rum då utan sa en bit bortifrån "Det är råttor" (vilket marsvin kan balansera sin lilla "griskropp" på en pinne liksom😂) vilket gjorde att han studsade ut ur mitt rum illa kvickt, haha (han är inte ett stort fan av smådjur direkt, var livrädd för ena lillasyrrans chinchilla som hon hade t.ex.). 

Det var rätt blandade reaktioner i min familj…men mamma var den som tyckte de var äckliga, men hon ändrade sig och tyckte de var söta och roliga sen. Även folk som tycker att de är äckliga, tråkiga eller läskiga kan ändra sig, bara de får chansen att träffa dessa underbara djur, vilket jag var övertygad om då jag "släpade hem" dom och diverse annat (ex. möss, hamstrar och marsvin, hehe). 

Lycka till med "samboövertalandet", för råttor är underbara djur att ha. Mina pojkar var tre härliga sötsvansar som för alltid tar stor plats i mitt hjärta, även så här lång tid efteråt saknar jag dom. Råttor lever inte länge men de fastnar verkligen i hjärtat på en under sin korta tid på jorden. Du kanske kan dra med dig din sambo till någon som har råttor och så kanske han (med lite tur) "faller" för dessa härliga sötnosar? De är speciella djur, lite som minihundar så de är verkligen värda att kämpa för, du lär inte bli besviken om du lyckas få med din sambo på "tåget" och får chansen att dela din tillvaro med dessa sociala och intelligenta djur och otroligt söta djur såklart.  

Mvh/Chinesecrestedlover

Annons:
Upp till toppen
Annons: