Kastration av aggressiv hane
Jag står i valet och kvalet, har två råtthanar som jag funderar på ifall kastration skulle hjälpa. Råtthane nummer ett; Han går inte att ha med andra råttor alls, han gör utfall och försöker att kastrera och hugger mot hals och rygg. Försökte introducera honom till en 5 veckors bäbis men han mobbade honom så mycket att det var inte lönt. Han har även bitit oss 3-4 gånger till blodvite. Just nu sitter han ensam, men han trivs inte alls med att vara ensam heller, men går andra råttor så mycket som 3-4 dm från hans bur så slänger han sig mot gallret och skallrar tänder, sidosteppar och reser ragg. Då är de inte ens nära honom. Han gör samma sak då man ska försöka lyfta honom, eller ens ta honom. Han har raggen rest mer än inte. Han är 1 och ett halvt. Därför är jag osäker på ifall en kastration kommer hjälpa honom och lugna honom för att kunna introducera honom. Råtthane nr 2; Han är någonstans i mitten i rang på fem råttornmen försöker ta sig upp på ett oschysst sätt, han vägrar att lägga sig för någon av råttorna i buren då han söker bråk och försöker att hugga. Däremot så sover de tillsammans, men har upptäckt att han är fruktansvärt mataggressiv, han flyger på de andra råttorna då de kommer nära då man ger mat så vi kan inte ha honom i buren då vi ger mat utan måste mata de andra först eftersom han springer fram och snor maten och försöker att bita dem. Men till 90% av tiden är det bra mellan dem. Även han är 1,5 år. Vem av dem skulle ni kastrera? Tror ni att en kastration ens skulle hjälpa att lugna råtta ett så han går att ha med andra råttor, eller är hoppet ute att få in honom i en flock?
Jag har enbart sett positiva förändringar på de hanar jag låtit kastreras.
En av mina var helt utom kontroll när jag fick hem honom och liknade den första du beskrev. Omöjlig att hantera överhuvudtaget utan tjocka "skyddskläder" och så aggressiv mot andra råttor att han enbart var en fara. Sidosteppade, burrade och frustade bara någon gick nära hans bur tex.
Efter kastreringen var han sig lik i ca 2 veckor(? …minns inte exakt) och sedan var han förvirrad en period, max 2 veckor. Sedan gick det att bjuda honom på godsaker utan att han högg och sen var det bara för honom att flytta in till de andra grabbarna. Han var osäker i början på hur han skulle bete sig i flock och ganska rädd, men han har sedan dess varit hela flockens lugna och trygga gosebjörn och det är svårt att förstå att det är samma råtta.
En stor fördel i ett sådant läge är att de andra råttorna genast kommer fatta att något inte står rätt till (kastrerad) och med största sannolikhet inte se nykomlingen som ett rang-hot.
Jag har sett detta scenario ett par gånger nu, där ranghätska tonåringar lämnat de kastrerade ifred men varit väldigt på de övriga.
Det du beskriver låter verkligen som hormonproblem - och i så fall kommer en kastrering att hjälpa. Men skulle han ha något ytterligare problem så går det inte att veta utan att först pröva kastrering i ett sådant extremt fall som hans. Men med största sannolikhet så kommer han att bli helt ofarlig för människor, och även lära sig acceptera råttor. Kanske blir det som för min, att han blir nervös och lite orolig i början och att man har det i åtanke vid introduceringen.
Råtta nr 2 låter knepigare… Funkar det att ha två matskålar och sätta honom först vid den ena så att han är upptagen innan man ställer ner den andra skålen/fyller på?
Glömde säga, jag tror inte att ålder spelar någon roll när det gäller kastrering. Dvs att råttan inte kan bli"för gammal" för att det ska hjälpa. Det är hormonstyrt, och råttan kommer få en lika stor omställning oavsett om den är 6 månader eller 1½ år.
Den jag beskrev i inlägget ovan var ca 6 månader vid operationen, en annan ca 9 månader och en tredje strax över 1 år, och alla 3 bor numera i samma flock tillsammans med 4st okastrerade hanar.