Man ska ha två råttor oavsett vilket kön de är. Men sen kan ju alla börja slåss såklart. Säkert på att det inte är dominans? Hur gamla är dem?

Det är lag på att ha två råttor. Och de ska vara av samma kön så honan inte får kull efter kull. Lite gruff och bus kan man räkna med.

I en viss ålder så är det viktigt att ta reda på vem som är störst. Det går över.

Så länge som de bara följer spelreglerna:

* Brottning, inga bett (smånafs kan hända, men inte regelrätta hugg).

* När ena parten ger sig så är det bra, vinnaren fortsätter inte då.

* Vinnaren putsar förloraren för att visa att de är kompisar.

Jag har 4 hanråttor, det går superbra. Dom kan smågnabbas ibland (snarare någon som vill leka och den andre som inte vill).

har haft upp till 7 herrar, och aldrig haft något problem som inte berott på individen. honor kan ha lika mycket problem så att säga

Råttor är ju flockdjur, två är inte en flock utan ett par så det kan vara lite obalans där. Kanske en tredje kompis hjälper men det beror ju såklart på varför de bråkar.. Kanske bara är lite brottning, kan se hårt ut men det är oftast ingen fara. Är det allvar så hör & märker du det. 😃

Jag tror att rekordet i antal hanar i samma bur var 17 st. Det var bus och koma.

Som sagt så ska det aldrig ske blodvite. Inget juckande. Det är aldrig ok i min bok. Vem som är alfa märks direkt.

Om du undrar vem som är alfa så ta din gissning på den som är absolut lugnast som ger lugn till de andra oavsett situation.

Har du bara betor och lägre så kommer det att vara en instabil flock som kan resultera i blodvite. Men det finns oftast en alfa om man har en grupp på tre.

Det är långt ifrån alltid uppenbart vem som är alfan. Jag har haft ledarråttor som varit så bra ledare att man inte märkte vem som var ledaren förrän de inte längre fanns i flocken och man såg vilken oro som uppstod då.

Alforna är lugna och bråkar inte, dom behöver bara visa sig för att det ska bli lugn.

De bra alforna är sådana. Det finns de som försöker köra "YOU WILL RESPECT MY AUTHORITY!"-stuket också. Jag har själv fått plocka ner en sådan ett par pinnhål (skötte sig automatiskt, då hon efter en operation fick sitta i sjukbur några veckor), så att hennes syster, som var den bästa ledare jag haft kunde ta över.

Lufi, den första alfan, var lynnig, territoriell och hade inte riktigt känsla för när man skulle sluta. De andra gick omvägar runt henne. Tuss, som tog över, var lugn och trygg och låg nästan alltid i mitten av råtthögen.

Inget ont om Lufi, hon växte upp till att bli en fin råtta hon också, men hon var inte ledartypen.

#10 Du har fel.

#10, det var nog en beta eller lägre stående som trots sin naturliga placering i en flock var högst i rang i den flocken. Det händer .

#11

Jag satt och iakttog mina flockar dag ut och in för att förstå flockmentaliteten och detta var vad jag kom fram till under de åren.

I den sista flocken så blev en beta alfa och hon hade inte en susning om hur hon skulle lösa problem med de lägre stående i flocken. Men direkt hennes dotter visade sig så blev det lugnt och fint. Jag hade lite roligt åt det faktum att en 5 veckors bebis var mer lugnande än hennes mor.

#12, det beror ju på hur man definierar alfa. Jag definierar det som "flockledare", inte som "har flockledaregenskaper".