Grattis Leopold, 1 år! 🎈🎂😃🌺

Känns stort att Leopold fyllt 1 år nu, det var det ingen som först trodde  (inte jag själv heller) på grund av hur oerhört farlig han var en gång i tiden. Familjemedlemmar  som besökte mitt hem under den tiden vågade inte ens gå i närheten av hans bur, eftersom han började frusta och piska med svansen mot dom nonstop.

Gör denna lilla bildserie både för att gratta honom, men kanske främst för att lyfta fram och hylla det underverk en kastrering kan göra. Stort tack till en duktig veterinär, och för att denna möjlighet finns när en råtta haft oturen att drabbas av en överdos av hormoner.

Utan kastreringen hade Leopold troligtvis inte fått uppleva sin 1årsdag.

Leopold var fruktänsvärt aggressiv när han flyttade hem till mig vid ca 4½ månaders ålder. Han strök sig mot allting, burrade, och frustade om man kom inom 2 meters avstånd. Även när han var i buren.

Alltid på sin vakt. Jag trodde att det skulle gå att vinna hans förtroende om jag inte gav upp, så han var ute och sprang omkring flera gånger om dagen. Men det gällde att ha tjocka handskar, skor och överdragsbyxor på sig inomhus för han kunde komma springade och oprovocerat attackera och bita det hårdaste han kunde. (Aggressiv även mot råttor, så bodde själv)

Leopold kastrerades som sista utväg. En månad senare började han bli förvirrad, rädd och ängslig. All hans aggressivitet var borta och det verkade som om han visste hur han skulle bete sig när överdosen av hormonerna som tidigare styrt honom fullständigt försvann. Hans nya hobby blev att boa och bygga kojor, både i och utanför buren.

Leopold kunde sedan till min stora förvåning helt utan problem återanpassa sig till att leva med andra råttor igen. Först var det 2st nästan jämngamla killar, och på bilden syns andra omgången av introduceringar när 2 bebisar flyttade in i flocken.

Leopold älskar fortfarande att bygga kojor och bon, nästan som en dräktig hona … En natt tömte han en soffkudde på material och gjorde en mysig sovplats åt sig.

Dagsfärsk bild av Leopold när han myser i sängen. Idag är han flockäldste och alla råttornas favorit att sova med. Han har inte ett uns aggressivitet i sig och är precis hur go och glad som helst. Han har aldrig långt till knaster och skutt, och är idag min lilla ögonsten.