Putt

Jag har själv honor som beter sig precis lika illa som den du beskrev ovan. Förut hade jag 6st honor (5 numera. Ett gäng äldre tjejer vid det här laget) De var uppdelade 3 och 3 och jag hade ett helsike att försöka få dem att sluta frusta och piska mot varandra. Tog introduceringen långsamt, tappade ett tag helt hoppet om att de skulle gå att få ihop till en flock faktiskt. Men tillslut prövade jag något helt nytt när de fortfarande inte klarade av att träffas och hälsa  efter cirka 3 hela månader.

Jag vände upp och ner på deras värld. Tömde burarna, skurade lägenheten, gjorde småförändringar hit och dit, och sen satte jag ena gänget i en transportbur, andra i en hamsterbur.
Dessa burar gick jag runt med en stund här hemma. Gick så att burarna vickades lite eller vad man ska säga. De blev väldigt förvånade och osäkra på vad som försiggick, men inte rädda.

Gick runt med båda dessa burar på det viset en stund. Sedan satte jag burarna på ett bord där de vanligtvis inte är (köksbordet), och därefter i soffan en stund som de är trygga med och lät dem sitta där i burarna. Burarna stod bredvid varandra, och de frustade och piskade inte. Så jag prövade så småningom att försiktigt låta dem hälsa, och kunde sedan sätta in allihop i hamsterburen.
Gick runt med denna bur så att den vickade lite, och då la sig tillslut alla honorna i en enda hög. Burgallret var inte fastspänt, utan jag höll i bottnen. Så om något skulle hända vore det bara att lyfta bort hela taket på ett kick.

Efter det tog jag en bur som ingen av dem hade bott i, och möblerade den väldigt tråkigt. Mat, vatten, hängmattor. Mycket luft och lättåtkomligt för mig att kunna nå dem utan hinder i buren.

Den buren ställde jag i badrummet där de inte brukar vara. Sedan satte jag in alla tjejerna samtidigt.

De var så paffa att de "glömde bort sitt fjanteri", och helt enkelt fann trygghet i varandra. Jag satt med länge och vakade över dem, men plötsligt sov de hipp som happ med dem som de tidigare betraktat som sina fiender … Ställde ut buren i hallen ett dygn, och sedan flyttade jag in den i vardagsrummet/sovrummet igen. Bytte sedan bur till deras ordinarie som jag då kunde bygga ihop till en enda istället. Snart gått ett år sedan dess, och de bor fortfarande ihop.

Men jag ser samma sak nu. Har tillfälligt en hona och hennes bebisar här hemma, och mamman är jättenyfiken på mina andra råttor. Men så fort hon är ute måste mina andra honors bur vara oåtkomlig för henne. För annars sätter de sig och frustar och piskar. Sitter och gapar redo att hugga, så illa beter de sig.

Höll i en bebis på prov en bra bit från mina honor, och de började genast frusta och piskade som tokiga även över att se en liten bebis (!)

Jag vill inte introducera fler råttor till dem eftersom 2 av de yngsta är väldigt opålitliga, och det där beteendet är verkligen inte okej…
Bara en av dem 5 tjejerna beter sig bra mot andra råttor om hennes vänner inte är i närheten. Hon kan hälsa på mammaråttan utan att bli arg eller aggressiv. Men så är hon också väldigt gammal nu, 2 år och 3 månader.

Alla dessa tjejer är antingen omplaceringsråttor från blocket eller från djuraffär, så vet inte något om deras bakgrund mer än så.

Däremot sitter mina honor gärna vid mina hanars galler, och då frustar och piskar dem inte …

Jätteklurigt det där med introduceringar. Ibland får man helt enkelt pröva sig fram.

Det ovan funkade för mig, men såklart osäkert om det funkar på andra. Men diskuterade introduceringar med en uppfödare förut här på RiF som också körde liknande introduceringar som den jag beskrev med goda resultat.

Blev ett långt inlägg, men ville beskriva mina upplevelser någorlunda detaljerat om det kanske kan vara till hjälp. Hoppas verkligen att det löser sig för dina råttor, och att andra har fler tips =)

Skulle däremot inte pröva denna taktik eller en liknande om någon av råttorna är väldigt liten och ung och i klart underläge från de andra. För säkerhets skull.

Det du beskriver låter som en aggressiv hona, klassiska tecken på aggressivitet. Så för att svara på din fråga Nej det är inte normalt att det är så extrema varningssignaler.

Här kan du läsa om råttors beteende och Introducerings artikeln som finns här på RiF (där de bland annat tar upp samtliga beteenden som din hona visar)

Om det inte blir bättre efter de råd som finns i artikeln skulle jag fundera över att starta en ny flock kring den nya då de helt enkelt inte verkar fungerar ihop och endast tillför stress för hela flocken och speciellt för den utsatta. (detta står i artikeln så du kan läsa mer där) det är trist men precis som för oss människor så finns det ibland personer man absolut inte tål och inte skulle man själv vilja sitta instängd i ett rum med den personen, som då och då ger sig på en.
Det Kan gå om man verkligen anstränger sig och håller på ett bra tag men man får fundera lite om det verkligen är värt att utsätta dem för allt vad det skulle tillföra.

Har själv en hona som har varit i stort sett omöjlig att introducera med andra, oavsett ålder och kön (kastrat). När alla hennes burkompisar gick bort och endast hon fanns kvar så lyckades jag få ihop henne med en bebis. De två har en egen liten flock eftersom det helt enkelt inte går med andra När hon går bort kommer den yngre få flytta in i den riktig flocken. Har i dagsläget två honflockar och en hanflock.

Jag kan inte svara på om det är normalt med så mycket bråk, men det är definitivt inte tecken på att introduceringen går bra. Under min senaste introducering hände det en gång att två råttor flög på varandra, men det var mer av en standard brottningsmatch än en blodig fajt. 

1. Börja med en långsam introducering. Jag tror inte att detta på egen kraft kan lösa situationen, men att en "uppvärmningsperiod" kan möjligen öppna upp för bättre resultat framöver. Ge råttorna andningsrum och låt dem vänja sig vid varandras lukter innan de får träffas. Bor de i samma hus/lägenhet så känner de ju fortfarande varandras lukter, men att ge dem en filt med främmande råttlukter på som de kan vrida och vända på och undersöka är att rekommendera.

2. Som R4ttus föreslår så har jag uppfattat det som att distraherade råttor är lättare att introducera. Förvåna dem så mycket som möjligt så att de måste omdefiniera sina trygghetspunkter. De ska såklart inte traumatiseras och de måste fortfarande känna sig trygga med dig såklart. De måste bara lära sig att anpassas efter nya situationer.

3. Om det inte blir bättre efter att du försökt med allt du känner att du orkar försöka med, om du då verkligen känner att du inte klarar av att hantera en så svår introducering, starta en ny flock kring den nya råttan som Zakaraa föreslår.

Råttor älskar trygghet (vem gör inte det?), men en del verkar känna sig utmanade när det kommer främlingar som ska bo i "deras" hus. Tänk dig själv att det en dag flyttar in två främmande människor i ditt hus. Det skulle faktiskt de flesta människor ha svårt att acceptera. 😛

#2 haha det funkade verkligen! Jag förvirrade dem så mycket jag bara kunde ja la mina två honor i transportburen som jag flyttade mellan rum som dom inte brukar vara i som dessutom var mörka! Sen gjorde jag rent badkaret och innan jag släppte ner alla där rullades dem i vaniljsocker. Alla var chockade när de hamnade i badkaret och inte ett enda tecken på aggression. Så jag testade att lägga alla 3 i en grundligt rengjord bur och nu sitter dem och slickar socker från varandra. Tack för smarta råd!!

Hahaha men vad roligt att höra! 😃 HOPPAS det håller i sig som det gjorde för mina :)

Åh vad glad jag blir, behövde en god nyhet just nu 😃