Annons:
Etiketthälsa-skötsel-beteende
Läst 1350 ggr
Moa Liljegren
2014-09-02 20:12

Vad hade DU gjort?

Jag har en kille hemma som bits genom gallret, pälsen ser hemsk ut och han får knappt vara ute pga att jag är rädd för honom. Han är 10 månader och en omplacering säger folk bara troligtvis förvärrar. Det finns en tjej som ska komma och titta men hon bor flera timmar bort, och varför skulle hon vilja ta emot en råtta jag själv inte ens vågar hålla?

Han har varit min ängel under all tid. Han har varit en smart råtta som gillat att tricksa och allt. Han var min första råtta. Ibland ångrar jag allt jag gjort som gjort så det blivit såhär, men utan det i bagaget och allt så hade jag inte haft de underbara råttorna jag har nu.

Men han då? 
Jag har läst reglerna för att vara noga så jag ser inget om att jag inte får fråga sådant här men, skulle du avliva? 

Jag är en person som i sig själv mår väldigt dåligt, är bipolär och har svårt att hantera känslor och händelser och det tar låång tid för mig att processa grejer. Att ta bort honom skulle vara så himla jobbigt, med tanke på att hans bror dog så plötsligt. Frågan är, skulle jag leva i ånger? Skulle jag ångra att jag inte kastrerade och började om? Men om jag inte har tiden till det då? Det är så många frågor som virrar i huvudet och därför vill jag höra era åsikter och vad ni skulle gjort i min sits!

Annons:
VildaVittra
2014-09-02 20:19
#1

Jag skulle avliva utan tvekan, man ska inte behöva vara rädd för sina djur.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Moa Liljegren
2014-09-02 20:30
#2

#1 Det är inte värt att omplacera? Finns knappt någon chans att han ska bli normal va? Med tanke på att han nog knappt lever 1 år till, dåliga gener och sönderstressad..

VildaVittra
2014-09-02 20:53
#3

#2 Inte om han mår dåligt (pälsen såg ju dålig ut som brukar vara ett tecken på ohälsa).

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Josse016
2014-09-02 20:53
#4

Jag har väldigt svårt för sånt här med avlivnig men jag förstår helt och hållet att du funderar på avlivning när du inte vågar ta ut råttan som säkert själv inte mår så bra :( hade jag varit i dina skor.. så hade jag gjort allt för att hitta en sådan person som är villig att försöka hjälpa dig med din råttas beteende. Eller om någon som är van och skulle kunna ta honom (även om det verkligen är gränsfall att lämna ifrån sig ett djur) jag hoppas det dyker upp fler alternativ för dig och din råtta ! Kram

Moa Liljegren
2014-09-02 21:09
#5

#2 Man ser tydligt att han inte mår bra. De gånger jag känt på pälsen har jag bara velat spy. Han är nästan lite darrig med, fast syns eller känns inte. Alltså hans energi eller vad man ska säga. 
#3 Ja. :c Ingen kunnig vill ha honom och jag tror alla skulle neka enbart för att det är mycket jobb på något som nog ändå inte lönar sig.. 

Skulle han må bättre av att somna in? Ja det skulle han. I så pass dåligt skick han är i nu. Det är jobbigt det här, att behöva titta in med det realistiska ögat..

R4ttus
2014-09-02 21:17
#6

Jag tror du läste min tråd tidigare om Leopold som var … Fruktansvärd med stort F. Bet för att döda/göra illa så mycket det bara går. Till och med jagade mig och attackerade. Frustade och piskade bara man gick nära buren.

Ingen trodde han skulle bli bra, t.o.m. den råttkunniga veterinären varnade mig för att utgången var helt oviss. Men det var testosteronet i överdos.

En månad efter kastreringen när hormonerna lagt sig, så blev han en liten ängel. Just nu är han faktiskt min gosigaste råtta (!) Funkar utmärkt i flock, trots att han tvingats vara ensam ett bra tag.

Jag skulle kastrera. Vänta en månad. Se om han funkar med dina grabbar, annars överväga omplacering till någon som antingen har bebishanar eller bebishonor.

"Jag är en person som i sig själv mår väldigt dåligt, är bipolär och har svårt att hantera känslor och händelser och det tar låång tid för mig att processa grejer. Att ta bort honom skulle vara så himla jobbigt, med tanke på att hans bror dog så plötsligt. Frågan är, skulle jag leva i ånger? Skulle jag ångra att jag inte kastrerade och började om? Men om jag inte har tiden till det då? Det är så många frågor som virrar i huvudet och därför vill jag höra era åsikter och vad ni skulle gjort i min sits! "

När jag beslöt mig för att kastrera Leopold efter att alla andra försök misslyckats, så tänkte jag att om även det misslyckas, så har jag faktiskt prövat allt och kan låta honom somna in med gott samvete, både för hans egen, min, och mina andra råttors skull.

Att inte veta om det hjälper och känslan att du kan ha begått ett misstag är säkert jobbigare än att genomföra det snarast, och hoppas på det bästa.

---------------------------------------

MEN, skulle du välja avlivning så förstår jag givetvis även det beslutet. Även om jag såklart tycker det är väldigt sorgligt med tanke på min tur Leopold. Men alla är ju olika, så det är omöjligt att säga i förväg om din kille är hormonpumpad eller har andra psykiska problem.

Det är helt enkelt inget annat än en chansning.

Förstår vilket oerhört dilemma du befinner dig i, och hur stressande det är att inte veta vilket beslut som är det bästa.

Så himla synd att du bor så långt bort 😕 Jag hade annars gärna kunna ställa upp och ha honom här under/efter kastreringen och försöka träna honom att lita på människor/råttor på samma sätt jag arbetade med Leopold efter kastreringen, även innan hormonerna lagt sig. Men har fullt vad gäller permanentboende råttor nu, så det hade bara varit tillfälligt  i så fall, eller tills annat hem kunnat hittas.

En fördel jag har i bakfickan är att jag har blivit biten så många gånger nu genom åren att jag inte är det minsta rädd för bett. Tog bra länge att träna bort de reflexerna dock.

Annons:
R4ttus
2014-09-02 21:18
#7

Förresten: Dålig päls/fet päls tyder på överdominans har jag fått lära mig nyligen.
Leopold kunde bli alldeles blöt i pälsen, framförallt på sidorna innan kastreringen.

Moa Liljegren
2014-09-02 21:46
#8

#6 Det är just den fina historien som får mig att vela så mycket. :c Tänk så blir det bra liksom. Men skulle jag våga försöka ha med honom att göra är frågan? Han är ju fortfarande vääldigt ohanterad även ifall hormonerna lägger sig sen. Han kommer ju säkert fortsätta ifrågasätta varför jag tar i honom etc.

marathos
2014-09-02 22:04
#9

Tror det är värt att testa kastrering.

R4ttus
2014-09-02 22:55
#10

Om du skulle bestämma dig för att kastrera så kan jag jättegärna prata mer om du vill ha någon att bolla det som händer och hur han utvecklas efteråt med.

Jag kan ju bara utgå ifrån Leopold då han är den enda råttan jag har låtit kastreras, men i hans fall, så var han som "vilken otam råtta som helst" när hormonerna lagt sig. Han pep vid lyft, var rädd för bebisråttorna, visste inte hur han skulle bete sig, osv. Han bet även mig ett bra tag efteråt, men skillnaden nu var att han bet löst. Så som en normalt funtad råtta ska göra när den varnar och är osäker.

Men inte att glömma att varje dag pyssla om bäst det går, muta med godis, och sällskapa den arga råttan på det sätt det går. Om det så bara är att sitta vid buren och prata och ge godsaker. Är du rädd för bett, så lägg det i en sked och håll fram.

Kastrering är ju trots allt mot hormonrubbningar, inte lobotomering. Så han minns ju dig, och vet att du bjuder på godsaker och inte vill honom något ont. I Leopolds fall gick den här processen rekordsnabbt när han varit kastrerad i 4 veckor. Men då hade jag även arbetat med honom varje dag trots hans instabilitet och läskiga beteende. (Om igen, om det så bara är att sitta och prata med honom vid buren och ge godsaker och ignorera hans frustande.)

Jag hade även ute Leopold att springa fritt lika länge som de andra råttorna varje dag så hans psyke inte skulle rosta sönder av att sitta i buren. Men då tog jag på mig skor och överdragsbyxor + jacka och vantar om jag satt på golvet, så att jag slapp oroa mig för attacker. Men när jag väl beslutat att kastrera så lät jag honom härja fritt och pysslade med annat vid datorn istället under tiden. 

------

Och sedan är det då frågan är om råttan måste förbli ensamråtta eller behöver kompisar.

Leopolds nya bebiskompisar brydde sig inte om hans eviga pipanden och fåniga beteenden, och han lärde sig snabbt att lita på dem. Och tryggheten av en flock i kombination med att han visste att jag inte tänker äta upp honom och att han kände sig hemma i hela lägenheten, gjorde att han blev en helt lugn, stabil råtta som vilken som helst på bara 2 dagar.

När veckorna gått, kan du i så fall testa att låta honom träffa din yngsta råtta och se hur han reagerar.

Känns som om jag bombar din tråd med text, haha sorry!
Men eftersom du bad om råd oavsett vilka, så tänkte jag att skriva lite möjligheter efter en kastrering kanske gör att processen inte känns så överväldigande :)

Moa Liljegren
2014-09-03 11:30
#11

Det är bara det att jag har bara haft råttor sen Januari detta året. Jag är helt grön med just kroppshållning m.m. Det enda jag kan är hur råttan ska ha det i bur och sådant, mat. Jag är URDÅLIG på att läsa av råttornas energi och språk, tillskillnad från hund och häst. Det känns som om jag bara kommer göra mer skada än nytta. Jag vill att han ska komma till någon duktig, men ingen har visat intresse. Jag vågar inte göra det ena eller andra vilket resulterar att han bara sitter där i sin enormt tråkiga bur där höjdpunkten är någon go mat. Jag vill ju att han ska få en andra chans bara.. Så det känns som om jag gjort allt. Jag är ju bara 16 år så in mor inflikar att jag helst inte borde 'slösa' pengar på en kastrering då jag har skulder på några tusen att betala. Hon menar ifall det ändå inte lönar sig sen och en avlivning också ska betalas. Jag förstår hennes sätt att tänka men åh.. Nu känns det bara som om jag vill hålla för öronen och låta någon annan besluta, men det kan jag ju inte..

VildaVittra
2014-09-03 11:43
#12

#11 Jag är benägen till att hålla med din mor, att lägga så mycket pengar på ett så kortlivat djur som dessutom inte mår bra eller fungerar med dig är väldigt oekonomiskt. Livslängd är inte det enda att ta hänsyn till som djurägare.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

mieeow
2014-09-03 12:33
#13

Om du hade bott närmre hade jag gärna velat testa hjälpa dig, har tagit hand om ett par aggressiva och bitska råttor förut och där gick det bra. 

Men han var inte aggressiv förut? När förändrades det?

Annons:
Melissa V
2014-09-03 18:08
#14

Har du kollat hur syskon eller föräldrar är? Dom kan ge en Sark hint om det är hormonellt eller psykiskt. Jag kastrerade en hane som var överdominant, nu fanns det dominans hos syskon men jag chansade ändå. Det är enda gången det inte funkat. Sen dess har jag kastreras tre råttor där alla blivit normala igen, gosiga och lugna. Att avliva bara för de är kortlivade känner jag inte är nån ursäkt men det är bara min åsikt. Även om man har svårt med deras språk så kommer man långt med att bara vara lugn, inte stressa och helt enkelt inte göra nåt. Sitt bara vis buren och visa dig första tiden, lägg in tygbitar som luktar dig när du inte är där. Det är en bra början och allt som behövs för att börja skapa ett nytt förtroende. srn bygger man på allt eftersom. Om du vill kan du få nummer/mail till en tjej som är väldigt duktig på problemråttor och rehabiliterar sådana. Hon kan vara stöd, ge råd ock bollplank om du beslutar dig för att ge han en chans

Där allt som har med motorer är samlat
http://bilslakt.se/Forum


Lamina
2014-09-03 19:35
#15

En råtta ändrar inte beteende sådär utan anledning. Jag hade prövat kastrering innan avlivning. Omplacering hade däremot inte varit ett alternativ, råttan verkar vara stressad nog utan att behöva flytta runt. #12 Anser du det lämpligt att gå in på ett djurforum och skriva att våra djur är för kortlivade (i.e. Inte värda) att spendera pengar på? Vem är du att bedöma hur mycket ett djur är värt?!

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

VildaVittra
2014-09-03 19:45
#16

#15 Vad sägs om att inte försöka starta bråk? 

Jag har rätt till mina åsikter, vem är du som önskar förvägra mig rätten till det? Och vad sägs om att läsa hela mitt inlägg, istället för bara en bit av det? Jag tog som sagt hänsyn till fler aspekter än enbart livslängd.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Lamina
2014-09-03 20:20
#17

Jag försöker inte starta bråk, jag säger bara vad jag tycker. Eller för att uttrycka mig korrekt: Jag frågar bara en fråga som jag anser lämplig att fråga. Anser du att jag beter mig illa kan du väl ta upp det med en Medarbetare eller sajtvärden.

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

VildaVittra
2014-09-03 20:25
#18

#17 Redan gjort, väntar på svar. Är så trött på juvenila beteenden.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Ratgirlygirl
2014-09-03 20:36
#19

Som sagt, de har en stark lukt. Det blir lätt smutsigt i buren OCH de kan små nafsa. VISSA. Min ena Hilton gillar att smaka på mina fingrar. Inget som riktigt gör ont, för mig är de bara lite kul. Jag håller just nu på o rått säkrar mitt rum. Har en bur på 4 våningar och en jätte stor våning. Men sålänge så tar jag dem till badrummet, inga sladdar. Inge farligt . Helt säkert. Mina älskar det! Men råttor är HELT klart värt det de behöver ! HELT!!!

Lamina
2014-09-03 20:37
#20

Jag antar att jag borde be om ursäkt om du tog illa vid dig av vad jag skrev. Men tja, det var ju knappast skrivet som en vänligt kommentar. Jag ifrågasatte, vilket är fullt tillåtet, men kanske inte alltid så vänligt. Jag börjar få känslan av att du tror att jag är ute efter dig. Är det vad du tror? För jag kan garantera dig att jag har inget som helst intresse av att avsiktligt mucka gräl med dig, eller någon annan för den delen. Inte är jag heller ute efter att såra någon med det jag skriver. Men jag har rätt att ifrågasätta någons uttalande. Det betyder inte att jag vill ta ifrån personen ifrågas rätt att uttrycka sig. Jag kan dock inte hjälpa om folk tolkar det jag skriver på ett annat sätt än vad jag menade… Det sagt så drar jag mig undan nu. Har inte för avsikt att förstöra TS tråd.

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

Annons:
VildaVittra
2014-09-03 20:40
#21

#20 Jag ber dig återigen att läsa inlägget du störde dig så på och denna gången ta in vad som står och inte vad du anser ska stå. Eller ska jag highlighta?

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Lamina
2014-09-03 21:28
#22

#21 Det har jag gjort. Jag kan iofs fråga dig hurpass djup kunskap du har om problemråttor. Men, jag vet inte hur jag ska kunna säga dethär utan att verka nedlåtande… Av vad jag har läst dina svar i tråden så är min UPPFATTNING att dom inte är så stora. Men ok, du vill att jag ska analysera inlägget som helhet? Here it goes; Du skriver "att lägga så mycket pengar på ett så kortlivat djur som dessutom inte mår bra eller fungerar med dig är väldigt oekonomisk" Här säger du dig ta hänsyn till fler aspekter än själva kostnaden. Du tar dock inte hänsyn till aspekten att ett sådant ingrepp troligen skulle förbättra djurets mående och nästan garanterat skulle göra det hanterbart igen. Ingreppets vara eller icke vara kommer alltså i slutändan helt handla om ekonomiska aspekten om det är endast dessa 3 saker man ska ta hänsyn till. Och jag anser att den ekonomiska aspekten inte ens ska behövas ta hänsyn till när det gäller ett djurs mående. Inte heller är "att djuret inte är långlivat" ett bra argument. Råttan ifråga har inte ens levt halva sitt liv. Jag hade en råtta som löpte amok när han vart könsmogen. Han bet sönder 2 burkamrater och gjorde en av dom livrädd för andra råttor. Han hetsade mot mig och ville inte ha med någon att göra. Jag kastrerade honom. Med operationen och behandling av alla komplikationer som uppstod (han var en klantig råtta och veterinären sög) så gick det på 5000 spänn. Han vart en drömråtta som levde i ett och ett halvt år till. Jag hade kunnat lägga ut det tredubbla för det! Men enligt ditt sätt att se på saken borde han avlivats! Så ja, jag anser mig ha rätt att ifrågasätta det! Har du fått svar från sajtvärden än? Ett tips; hon är inte alltid så aktiv, pröva med någon av medarbetarna istället. Mikeiko är t.ex. Väldigt aktiv såvitt jag vet. ;)

//Lamina

Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?

mieeow
2014-09-03 21:31
#23

Snälla Lamina och Vildavittra, skulle ni kunna ta er diskussion privat istället? :)

Moa Liljegren
2014-09-03 21:40
#24

#13 Gör långa historian kort. Skickade iväg hans bror till min kompis och skulle para. Han var borta i över tre dagar. Kom hem, blev massor utav bråk. Han hade troligtvis glömt språket. Jag skulle kastrera, dum veterinär, han avled. Var helt förlamad hela dagen efter sprutan.. Sen var det panik med att denna killen, Sirius, var ensam. Så jag skulle  skaffa nya. En tjej hade en 2 månaders och en annan hade en siames runt året, kunde inte stå emot så tog båda. Började se från början hur han alltid gick med taggarna utåt när han kände av de andra. Precis som om han är blodtörstig efter den äldsta. 
Min andra kompis har två syskon till dessa. Helt ohanterbara. Naffsar och bits även fast hon haft de ett tag. De kommer från Kumle's smådjur som sålt till djuraffär. *suck* Och råttan som parades, honan då, kommer med därifrån. Är ovanligt liten och med stressig. Så ja, stressiga råttor. Det är lite därför jag med tvekar, med tanke på hur de andra är när det inte ens 'hänt' något. Berättade för mamma idag att jag nog inte klarar att ta beslutet själv, då frågade hon om min pojkvän kanske kunde det. Jag sa nej. Då sa hon att hon kan ta beslutet. Är nästan helt hundra på att hon vill avliva, just för att hon ser hur dåligt han mår och hur känsliga dessa troligtvis är för narkos. Tror inte hon vill se mig krossas på det sättet. Ni vet när man precis tror att det ordnat sig när man kastrerat. Man bara ligger där med råttan på bröstet och väntar på att han ska börja röra sig. Men min gjorde aldrig det. Han började aldrig röra sig. Jag vill inte att det ska hända igen. 
Och jag förstår precis det här med pengarna så ta det lugnt med VildVittra.  Jag fick lägga nästan 3 tusen på den råttan, och han ligger begravd nu. Han var med bara aggressiv och bitig. Jag är nybörjare, jag förtjänade inte att ha de som första råttor. Jag var dum och naiv. Från och med nu  blir det bara bebisar och från uppfödare.

Jag brukar även säga att det får kosta vad det kostar när det handlar om mina djur men samtidigt måste man tänka lite längre än det. Tex, hur tar han en tripp till vetten, hur stressad blir han och hur påverkar det kastreringen? Hur blir det efteråt när han inte litar på någon utav oss? Sådana grejer kanske gör mer skada än nytta. Jag är så himla kluven och det gör så förbaskat ont.

mieeow
2014-09-03 21:49
#25

Vilken jobbig resa du och dina råttor gått igenom, förstår att det hela är jättejobbigt för dig. Sådana här beslut är aldrig lätta. 

Jag är absolut ingen expert, men om du vill kan jag försöka hjälpa dig lite på avstånd om du vill försöka ett tag till?

ett tips om du inte vågar hantera honom ordentligt är att använda handskar, eller att knyta handen hårt, om han biter då så går det inte hål i huden och gör inte särskilt ont. 

om han är väldigt rädd kan det ta tid, ta inte upp honom om både du och han är livrädda. börja med att sitta vid buren, vänja dig, och honom, vid att vara i närheten. prata med honom. testa ha buren lite öppen, kanske hålla handen innanför luckan, behöver inte vara nära honom, men pilla lite i underlaget och se hur han reagerar osv. ta det lugnt, andas djupt och känn glädje för varje framsteg, hur litet det än är. 

Det är bara du som ser råttan irl, och bara du som faktiskt känner honom. Så känn efter och gör vad som känns rätt, vad du än väljer så vet vi att du väljer det du tror och känner är bäst.

wintermynta
2014-09-03 21:53
#26

Håll er till tråden och ta övriga saker utanför.

VildaVittra
2014-09-04 00:36
#27

#23 Jag skulle föredra att Lamina slutade hoppa på mig och praktiskt hoppa över viktig information i en mening och ställa "diagnoser" om något hon inte har minsta aning om. 

Men jag avvaktar sajtvärden.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Annons:
Allamej
2014-09-04 00:45
#28

VildVittra och Lamina, sköt era affärer utanför forumet. Jag tar bort era kommentarer oavsett om dom innehåller info eller inte.

Till TS, jag beklagar att detta hände dels med din råtta och dels här där du kommer för att få hjälp.

Min åsikt om din pojke, kastrera honom och ge honom 3 månader att bli ren från testosteronet. Om han inte blivit bättre på den tiden så är avlivning det bästa för både honom och dig själv.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

Moa Liljegren
2014-09-04 10:20
#29

Men om jag nu ska börja hantera honom, bar ska jag sätta honom? Enda stället jag har är sängen och där är de andra och där är deras lukt. Det är därför jag inte har honom ute eller på mig. Det luktar FRUKTANSVÄRT där han går. Han klättrar gärna upp på mig och så. Han har bitit mig i handen en gång när jag haft den knuten, på baksisan av handen.. Det är lugnt med stohejet här, jag bryr mig inte särskilt om det! Men hur vågar jag kastrera? Den andra killen dog ju vid en.. Vet inte vilken klinik jag ska åka till heller? Ni kanske inte kan det direkt men ja.. Är så osäker och finns inga där jag bor som har något att säga om dessa.

mieeow
2014-09-04 10:59
#30

Jag vet inte om veterinärerna där du bor, men Cecilia Trädgårdh här nere, utanför eslöv tror jag, är riktigt duktig. vad jag har hört bäst i norden. Hennes klinik heter fågelkliniken. Om du inte har möjlighet att åka dit kanske du kan se om det går att ringa dit för rådgivning?

Kanske lägga ett överkast över sängen när han är ute, och ta bort det när de andra ska vara ute? eller vara i badrummet?

Allamej
2014-09-04 11:56
#31

Det mieeow säger är bra råd, om jag hade förlorat en råtta under kastrering så skulle jag ha ringt till kliniken och krävt att dom skulle ringa Cecilia Trädgårdh innan och få handledning. Jag hade återställt en del av den prestige som jag just tagit ifrån dom genom att säga att alla kan ju inte allt, det är ju därför man frågar, för att man ska kunna bli duktig på det mesta. Det var så jag fick min veterinär väldigt intresserad av råttor.

Sen när han övermarkerar som han gör, det är enbart för att han känner de andra hanarna. Skulle dom träffas skulle nog ett episkt slagsmål bryta ut och han skulle in i det sista se till att pissa på dom andra.

När jag fick en sån pojke så var han fortfarande snäll så kastrering var ett väldigt gott alternativ. Han kunde aldrig gå in i hanflocken igen men han fann en kompis i en liten bebis.

Däremot så hade jag även en överdominant hane som enbart kom överens med sin bror. När brodern blev sjuk så lät jag dom gå tillsammans. Jag visste ju att den kvarvarande brodern var extremt sällskapssjuk, till en gräns att jag inte kunde tillfredställa  hans behov, annars hade han fått bli frigående råtta med allt gos i världen.

Men jag visste att det inte skulle gå och att han skulle slakta mina småbebisar i hanflocken om minsta chans uppenbarade sig så han fick gå med sin bror.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

Moa Liljegren
2014-09-04 12:24
#32

#30 Jag har redan ett överkast till de andra och har inte ett till. :c Vet inte var eslöv ligger. Finns en fågelklinik i Bromölla, undra om den är bra tros? #31 När han kommer i kontakt med andra råttor gnager han i öronen på de och blir hekt manisk. Sen är han påflugen och direkt ifall inget går som han vill så hoppar han på de. Och det är nästan som om de inte ens kämpar emot utan han bara går på, det är bara han som slåss och de andra skriker och skyddar sig.. Hade varit en annan femma om någon gjort något mot honom och han gått på, men han går på helt oprovocerat. Blodtörstig efter den äldsta. Han känns så manisk och bort trollad. Och jag förstår inte varför han hugger vid gallret. Jag luktar som jag alltid luktat och ändå så stannar han upp lite och hugger för allt han kan. Om jag blåser på honom och säger nej så bara poff reser han vartenda hårstrå på kroppen och fräser och drar sig mot burkanten.. Ibland viftar han på svansen när jag ger honom mat genom gallret. Det är läskigt att han blivit sådan. Känns som om han aldrig skulle kunna bli återställd. Ska se hur det blir med pengar denna månaden, om det skulle gå att trycka ut en tusenlapp..

Allamej
2014-09-04 12:46
#33

Om han så aggressiv mot dig så skulle jag personligen avlivat honom. Även råttor kan drabbas av Psykisk ohälsa och vem vet, det kan vara en tumör. 😕 För det är ju bortkastade pengar om han inte blir bättre efter en kastrering och han låter inte som han skulle bli det. Han är inte bara aggressiv mot råttor utan även människor. Jag skulle som sagt gjort lidandet kort för er båda hur krasst det än låter 🤗

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

mieeow
2014-09-04 13:38
#34

En regel jag har med alla mina råttor är att jag aldrig matar genom gallret, eftersom det i sig kan leda till att de tror att allt som kommer genom gallret är mat = de hugger även om man sticker in ett finger. 

men att han reser ragg och piskar med svansen är ju absolut tecken på aggressivitet. 

Sedan när det gäller att ungarna inte försvarar sig har jag uppfattat det som att det är rätt normalt beteende när ungar träffar äldre råttor. Då vill den äldre undersöka den yngre och det bästa den lilla kan göra är att ge med sig och låta den äldre undersöka klart. Jag hade en unge som inte gjorde detta utan försökte hela tiden ta sig loss och gå undan, vilket gjorde den äldre mer och mer hårdhänt. Men det gick bra ändå för han var inte aggressiv.
För även om ungarna beter sig rätt så ska ju inte den äldre vara så pass aggressiv som han är. 

Jag har ingen aning om fågelkliniken i bromölla är lika bra som den här nere, här är en länk till den kliniken jag tänkte på, i hjärup var det tydligen. 

http://www.fagelkliniken.se

Du kanske kan testa att ringa eller maila dit för råd?

Annons:
R4ttus
2014-09-04 16:54
#35

Förlåt, men jag börjar nästan få känslan av att du inte vill ha andra råd än avlivning? Känns lite onödigt att starta en tråd och be om hjälp i så fall … 🙂

- Det enda sättet att veta om han kan bli bättre är kastrering.

Min pojke gjorde allt som du beskrev i #32 Fruktansvärt aggressiv mot människor och råttor. Oprovocerat. Galen. Ett riktigt monster.

Men kastrering hjälpte.

ÄR det hormonerna, så hjälper kastrering troligtvis oavsett hur illa han beter sig nu. Är det något annat, så vet man ändå inte det utan att först ha kastrerat …

Antingen avlivar du honom eller så kastrerar du honom och ger honom en sista chans.

Är egentligen inte svårare än så.

------

Är det ekonomin som gör att du velar så mycket? Eftersom du inte är myndig så är det i slutänden dina föräldrar som är ansvariga för djuren i hushållet. Man kan även fråga om det går att få betala veterinärskostnaden på avbetalning om det är svårt med klumpsumman.

Det fick jag göra när en av mina råttor nyligen fick en tumör bortopererad.

------

Menar inte att klanka ner, vara elak, eller dylikt som jag antar att mitt inlägg kan uppfattas som. Men om han ska kastreras så bör det ske så fort som möjligt i så fall, detsamma gäller avlivningen. Varken han, dina andra råttor eller du mår bra av att stå kvar och stampa i ovisshet och obeslutsamhet.

-- Och att en operation skulle vara onödig bara för att den kanske inte ger önskat resultat är inte vettigt att påstå. Det är som att säga till en cancersjuk person att denne inte borde besvära sig med att genomgå strålbehandling, eftersom cancern ändå kanske kommer tillbaka … 

Det är chansen till ett bättre liv, och vetskapen att man har prövat allt som man betalar för. 

Lycka till! 🌺

Moa Liljegren
2014-09-04 19:33
#36

#35 nejnej jag förstår precis att det låter så när jag velar. Får ta tag i detta nu för allas skull. Även ifall mamma kommer kolla lite besviket på mig när jag säger att jag inte ska avliva. (Ta det inte fel, hon tycker väl råttorna är söta och så men anser att det är slöseri med pengar på något som inte går att garantera när jag ändå har rättså stora skulder pga ja, oansvarigt handlande…) Äsch, jag fyller ändå år om en månad. Kan önska mig en kastering i förväg. Han är ju trots allt min lilla ängel.. Har resonerat länge att en kastrering kanske inte hjälper honom med andra råttor MEN får honom lite lugnare i sig själv. Jag har haft andra råttor i flera månader och de har stått knappt en meter ifrån varandra och då tycker man ändå han borde vant sig? :/ Ringer fågelkliniken i bromölla och ser ifall det finns någon som kastrerar hanråttor där, och tänker vara jobbig och fråga massor och hoppas att de är trevliga tillbaka. Om han, som sin bror, dör under ingreppet eller efteråt så kommer jag ändå tänka på att jag gjorde allt och att han har det bättre då. Tack för all hjälp, råd och stöd! Jag ska uppdatera hur det går och allt.

Moa Liljegren
2014-09-04 19:55
#37

Det står inga tider på när man kan ringa på eslövs fågelklinik?

mieeow
2014-09-04 20:19
#38

ah, men antingen kan du chansa och se om du får svar, eller ring när kliniken är öppen? 8-17 alla dagar förutom måndag då det är till 19 :)

Moa Liljegren
2014-09-04 21:01
#39

Ursäkta uttalet men nu blir jag fan förbannad på min förbaskade otur!! Kommer hem, ger de andra råttorna färskmat och ger honom genom gallret. Då börjar han låta som en kaffekokare…? Ska han nu med börja med rossel? Har en rosselråtta men han rosslar sällan nu. Detta är väl inte bra? Han nös 2 ggr men inget rött någonstans.

mieeow
2014-09-05 08:11
#40

svårt att avgöra om det är rossel härifrån, men rossel brukar ju låta just som en kaffekokare. däremot har jag upplevt att vissa råttor gör det när de är stressade eller är allmänt upphetsade, behöver inte alltid vara något som behöver behandlas.

Moa Liljegren
2014-09-05 14:56
#41

Svalde en hårdkaramell och valde att sälja min byrå för 500kr. Ska sälja min ena säng också. Hoppas på att den kommer upp i samma pris.

Annons:
mieeow
2014-09-05 15:34
#42

oj, men betalar inte dina föräldrar för konstnaderna? eller de kan kanske i alla fall lägga ut tills du har råd? 

om det är svårt med pengar så kolla också om du kan få ev. kastrering på avbetalning :)

Moa Liljegren
2014-09-05 16:33
#43

#42 Gillar inte att stå i skuld då jag redan har stora skulder! Plus har vi sagt att det är mina djur och jag betalar, sålänge det inte är akut. Vilket de tydligen inte tycker. Min mor är sjuk och kan inte köra långt så frågade min far om han kunde köra, han var ignorant som vanligt och skiter fullständigt i mig och mina djurs välmående. Allt handlar om honom, som de flestar pappor nuförtiden. Enligt honom hade han svårt att tro att en sympning skulle förbättra något och drog upp att jag behövde pengar till kläder m.m. är inte förvånad då han inte ens åker in med som hund som har grov tandsten som inte går att ta väck själv med verktyg, äkta djurvän. :))

itoo
2014-09-05 16:54
#44

Om han är frisk i övrigt skulle jag kunna tänka mig att testa rehabilitera honom! Jag fick hem värdens argsintaste råtta för 1 år sedan och hon är hur go som helst idag. Hon attackerade och högg, flög ur buren mot ansiktet, mycket tid och flytt gjorde faktiskt att hon vart bra! Man kan får heller inte vara rädd, vilket jag absolut inte är! Denna tjejen hade tagit över sina ägare, hon var väldigt dominant och hittade sätt att skrämma dom, hon kom på knep för att få bara i fred! Annars kan du testa att ta en sväng i bilen, låt han sitta kvar i transportburen gå in städa buren grundligt, ta klorin och få bort alla gammla lukter möblera om buren heeeeelt så de inte finns någon likhet! Testa sätta in honom! Kan funka har funkat för mig! !

Moa Liljegren
2014-09-05 20:17
#45

#44 Han är frisk i övrigt yes! Dålig päls just nu somsagt. Du får jättegärna göra det om du vill och vågar. :) Han är en jättesmart kille egentligen.. Har nog bara blivit väldigt fel för honom.

itoo
2014-09-05 21:33
#46

Vart finns ni?

Moa Liljegren
2014-09-05 21:47
#47

#46 Blekinge, Jämshög.

itoo
2014-09-05 21:48
#48

Aj de var ju en bit , bor i Uppsala!

Annons:
Moa Liljegren
2014-09-05 21:51
#49

#48 Djurtransport?

R4ttus
2014-09-05 23:23
#50

#44 Åhh hoppas det går att lösa den vägen! =) Vad snällt av dig itoo! Hoppas det går att lösa med transport!

Tycker så himla synd om dig Moa som råkade ut för allt det här med dina första råttor. Otroligt oturligt och orättvist =( 

Jag är nyfiken på en sak också. Vad kostar en kastrering hos den/de veterinärer du har kollat upp? Vill bara veta om och hur mycket i så fall det kan skilja sig åt. Hos min veterinär kostar det 650.

Kan minnas fel, men har för mig att det kostade enormt med din förra råtta som kastrerades?

Moa Liljegren
2014-09-06 13:33
#51

#50 Ja inget kul för en nybörjare direkt. :/ Den jag ska till nu har jag inte hunnit kolla upp än. Men den jag kastrerade hos innan tog 850kr och sen ett akutbesök på annan klinik för 2200kr.. Fick tillbaka 400kr utav första vetten för hennes misstag och lögn. Kom inte längre än så.. Var så ledsen och förstörd att jag inte orkade tjabba.. Men tjejen som tog emot oss på akutbesöket var underbar så även ifall han dog så var det ändå värt pengarna för vi försökte allt och hon var världens bästa och lugnaste, ärlig också! Berättade steg för steg. Han började ju bli bättre efter första sprutan och sen tog vi andra sprutan och hon gick iväg och fyllde i datorn vad hon använde och allt. Vi var lättade men helt plötsligt slutade han andas. Så ropade på henne och hon undersökte honom och försökte göra allt men han orkade nog inte..

marathos
2014-09-06 23:37
#52

Pälsen beror nog på hormonerna. Den kan bli illaluktande o kladdig.

R4ttus
2014-09-07 00:22
#53

#51 Fy vad hemskt 😕

Moa Liljegren
2014-09-07 17:15
#54

#53 Ja.. Men nu har jag 5 andra killar som har det bra och gör allting mer värt det! Dock får jag nog dela flocken då den äldsta inte gillar alla småbarn och blir galen på dem haha. :) Han gillar bara sin första burkompis (han var ju ensamråtta innan och aldrig gått med hanar) Nicklaus som är lite äldre än de andra med sina 5 månader. Sen har vi Nimbus bebis som är 3månader tror jag och 2 små mindre bebbar som fyllde 2 månader för någon dag sedan. :D Min far vill dock inte köra mig för kastrering så jag vet inte. Min mamma mår inte så jättebra just nu..

Moa Liljegren
2014-09-14 22:06
#55

Mina föräldrar har tyvärr sagt nej till kastrering. Med tanke på hur det ligger till pengarmässigt för mig och enligt min pappa "Det är bara en råtta". Nu undrar jag om någon är intresserad av honom? Sista chans. Vet att man inte får annonsera såhär därför ber jag er skicka Pm ang det.

Annons:
Upp till toppen
Annons: