Ser ingen anledning till att ormägare skulle vara mindre välkomna :) Finns en uppfödare här på forumet som har orm (dock som jag aldrig sett när jag varit på besök. haha) och hundar, och illrar :P Vad har du för orm? *nyfiken*

Hur vida hunden och råttorna går ihop beror helt på psyket hos djuren. Vissa hundar klarar råttor utan problem medan andra biter ihjäl dem så man kan aldrig veta förrän man introducerad arterna för varandra.
Mina hundar får inte vara i närheten av råttorna eftersom de är av jaktras och har stort intresse för råttorna så de skulle aldrig få gå i närheten av dem.

Tror det ni skulle kunna göra är att kolla med någon uppfödare eller råttägare i er närhet om ni kan få träffa råttorna tillsammans med hunden för att se hur han reagerar :)

TS, varför skulle man behöva ta emot kritik för att man äger orm? Har det att göra med att dem äter animalier, för vad jag vet gör många husdjur det, även råttor.

Jag har bara blivit så dåligt bemött av folk med gnagare förut för att jag ger min orm möss, tydligen skulle jag vara hjärtlös eller något… (vilket inte är sant då jag säger förlåt till sötnosarna varje gång, även fast jag vet att det är helt löjligt)

Men vad skönt att det inte är så här! Har en vit majsorm på 3 år! 

Hunden har problem med katter, men han är väldigt snäll annars och otroligt lättlärd, samt att husse har bra pli på honom. Kanske man kunde sätta på honom ett halsband och hålla i honom medan han får lukta på råttorna i buren (medan de är unga, så de lär sig från början att han är snäll) och låta dem springa och gömma sig ifall de tycker han är läskig? Det är en hund som vet att han inte får jaga, och jag har svårt att tro att han skulle ha en instinkten på ett par råttor i bur som inte springer!

Rolig fakta: för några jular sedan fick jag i julklapp tillåtelse att skaffa råttor! Dock blev det hund istället!

Jag avråder från att låta hunden nosa på råttorna genom gallret för av erfarenhet så har det mer Taggat rovdjuret (i ditt fall hunden) att försöka få tag på råttan. Man kan börja vänja vid lukter, så brukar man göra vid introduktioner av nya råttor, men det är inte säkert att det hjälper om honden är taggad för att jaga smått.
Vad är det för typ av kattproblem han har? Alltså är det jagning eller 'r det annat problem?

Tycker bara det är korkat av folk att kalla reptilägare för hjärtlösa osv, de matar ju trots allt inte ens med levande djur (det är ju olagligt dessutom) så förstår inte varför det är så hemskt, jag menar vi som äter kött äter ju också döda djur - ingen skillnad där.
Häftigt, tror inte jag sett en vit majsorm förut! :)

Kattproblemet är att han jagar dem, för de springer så fort de ser honom!
Men han jagar inget som inte springer, så om man hör av sig till en uppfödare kanske han kan hälsa på en lugn råtta och lära sig därigenom att de inte är jakt, utan vänner! Han är i övrig en väldigt social hund, och vi har tränat bort problemet han hade med igelkottar (han stod och skällde som en tok, haha, de måste ju ha undrat vad han höll på med, inget morr, inget hugg, bara hoppade upp och ner och skällde som en idiot)

Varning för ormbild här dådå (han gör O för orm, för han kan stava… typ):

Jag tror ett besök hos uppfödare eller ägare är det bästa om det finns jaga-tendenser :) Men tummen upp att han inte hugger mot igelkotten, det är ett gott tecken :)

Vilken maffig en! Jag tänker alltid på majsormar som små, haha. Visar hur lite jag faktiskt kan om reptiler, haha.

Ja, precis! Så håller man honom i halsbandet så får han nosa på en råtta som uppfödaren bedömt vara bäst!

Haha, ja, de blir upp till 2m! Min pöjk ligget på strax över metern bara, men tror inte han blir mycket längre än mamma 150cm, skulle dock vara kul om han blev mot 160, som sin matte 😃

Nej vad sjukt att du blivit bemött så? 🤔 Det är ju att överdriva riktigt ordentligt!

#8 ja, det har varit riktigt tråkigt 😕

Attans att du inte skrev här tidigare haha. Jag bor ju också i Halmstad och min ena råtta som tyvärr nu befinner sig i råtthimlen var otroligt lugn och mysig. Nu har jag två små busiga råttpojkar som bara bott här i kanske 2 veckor. Så vi håller fortfarande på att lära känna varandra och de är lite rädda. Så ett hundbesök hade de nog inte gillat. Lite synd ju :P

#10 Jasså! Vad kul! Dock bor pojken och hunden i skåneland, så det hade ändå inte gått!

Hej!
Har inget emot ormar och jag tycker att även dom har rätt till sin föda vilket för vissa ormar är just råttor.

Ville allt ha en kungsboa när jag var yngre men det blev aldrig så.

Visst går det ha orm och råttor.  Det går även ha råttor och hund, vilket jag själv har.
När jag skaffade råttor så var min hund 2-3 år. Från början ville hon gärna äta dom och satt ofta och tittade på buren och gnällde. Men jag lärde henne snabbt att råttor är Fy. Så nu tittar hon inte på dom. Tar jag en råtta och håller fram den vänder hon bort huvudet direkt.
Men hundar är ju olika. En del blir ju bästa kompis med råttorna, en del vill äta dom och en del är faktiskt rädda för dom. Men tur som är så är hundar inte så svåra att lära vad för regler som gäller.
Men passa hunden från stå att nosa vid gallret som någon sa för det kan lätt sluta med ett bett. Och passa att inte hunden står och glufsar i sig diverse Torrfoder och bottenmaterial som sprätt ut ifrån buren. Det blir dom rejält dåliga i magen av >_<

Mina råttor är uppväxta med hundlukt och bryr sig inte det minsta om hunden. Om vår hund står för nära soffan så är hon dock alldeles utmärkt som språngbräda för att ta sig vidare :) Icke uppskattat av hunden dock som springer en stund på samma ställe innan hon får fäste och kan flyga ner för trapporna. Kvar på golvet sitter den äventyrliga råttan och undrar vad fasiken hände egentligen :P

Åååååh, så söt orm! ^_^

Min hund har mycket jakt i sig och skulle gärna kila efter både katter, harar och rådjur om hon fick (har även grävt fram en sork ur en åker en gång, men blev paff och släppte tack och lov!) Råttorna är hon livrädd för :P Vi har haft råttor förut och det var lika då, även med min pappas hund (gråhund, så jakt där med). Tror de fick problem med att de dels var inne och sedan att de såg oss hålla på med dem och fick hälsa på dem när de satt hos oss. Våra råttor kan springa förbi vår hund när hon ligger i sin hundbädd - hon tittar åt ett annat håll, de kan springa mellan hennes ben när hon går och hon ignorerar. När hon går förbi deras bur kollar hon åt andra håller, det är som att hon hoppas att de ska försvinna om hon inte ser dem ;P

Nu kanske det inte alls är så här med din pojkväns hund, men jag vill i alla fall förmedla att bara för att det finns en jaktinstinkt hos hunden inte nödvändigtvis måste innebära att den kommer vilja jaga råttorna :)

Schäfer går nog att lära, hade ju vart värre med nån terrier, typ jack russell som är avlad som råttfångare ;) kanske inte bästa kombinationen! Tror att om man är bestämd från början, konsekvent, och aldrig lämnar dem ensamma lösa ihop så borde det gå bra! De flesta tamdjur förstår skillnaden på "familjemedlemmar" och bara andra djur. Tex kan en hund funka utmärkt med familjens katt och jaga alla andra. Jag hade en katt som fångade allt från sork till kanin till duvor (!) men hon skulle aldrig komma på tanken att röra våra kaniner eller marsvin. Och de gick i en hage i trädgården hon hade kunnat ta sig in i om hon velat men hon visste att hon inte fick. Tror dock att instinkten kunnat triggas om någon av dem rymt när hon var i närheten och inte vi…

#15 Jotack, här hemma bor 3 border terriers, haha..
Yngsta är till och med uppvuxen med råttor, han föddes i Samma rum som råttorna bodde i men icke, jakten är för stor och det Går inte att få bort det på någon av våra 3. Dock är de nära släkt (bror+syster och systerns son) så jakten ligger väldigt grovt i deras linje.
Däremot hade vi inga större problem när vi endast hade En av de tre bordrarna men när flocken kom så blev jaktinstinkten större.