Jag har ju då Villemo och Lillith :)

Dom är det full rulle på hela tiden, busbusbus! Villemo har bara två växlar, antingen är det fullt ös eller så sover hon. Lillith är det också full rulle på, men hon har tid att stanna upp och smaka på lite godsaker och så ibland :)

Riktigt goa tjejer som gärna ska sova innanför kläderna när dom har busat klart <3 Dom är väldigt mattekära och vill helst vara hos mig hela tiden, och så fort man går förbi buren så hänger dom på gallret och vill ut :)

Hos mig har vi nu blivit fyra i hushållet, Tristan och Irme kom till oss!

När de kom var det full rulle hela tiden, allt skulle upptäckas. Det tog ett par dagar innan de hade en sekund att stanna för mys med matte. Tristan gav dock ett gott första intryck eftersom han snabbt letade sig in under min tröja och tog en knastrande tupplur :) Brorsan Irme däremot var inte så intresserad av det utan fortsatte upptäcka.

Det var så härligt som råttägare för första gången att se hur snabbt de tydde sig till oss, vi visste ju inte riktigt hur det skulle vara. Nu kallar jag dem oftast för mina bus-musar eller mys-musar eller mina små älsklingar, beroende på vilket tempo de har.

Tristan han är den lite lugnare typen som gärna och ofta tar en bit mat i tid och otid. Riktigt mysig när han är lugn, det bästa han vet är att krypa in innanför våra tröjor, och han käääämpar verkligen för att komma in där! Han tycker mycket om att bli kliad bakom öronen. Om han hittar en speciell godbit i matskålen ilar han upp och äter i hängmattan, hans favoritställe. Han vill inte alltid komma ur buren utan ibland stannar han och slaggar och slappar när Irme kommer ut. Han har liksom inte bråttom till något förutom under tröjan. Han tycker det är speciellt kul när jag har hästsvans så han kan leka under och med mitt hår! Och det kanske mest speciella var idag då jag skulle ta bilder med min telefon, då sprang han fram längs min arm och satte tassen på telefonen- och fotade!!! Haha, jag ska lägga upp bilden så får ni se (han är dock ingen fullfjädrad fotograf ännu, jag fick en rejäl haka från det råttperspektivet!

Irme min fantastiska lilla råtta, han är snabb som blixten och klättrar så graciöst i buren. Han gillar att krypa in i ärmen och mysa. När jag pluggar lägger han sig under den uppslagna bokens blad och spanar och myser. Han är inte så matintresserad, det slinker ner en bit då och då. Hör jag ett högt knaprande vet jag att det är Irme, han verkar i alla fall gilla torkat mörkt bröd mycket. Men kommer jag nära buren vill han mycket gärna ut, och vill inte alls tillbaka till buren, då försöker han sitta kvar hos mig! Han tycker om att mysa under mitt hår också, men leker inte med det så mycket utan mest bara njuter.Irme somnar ofta sittandes på huvudet.

I övrigt toa-tränar vi, så vi har lite att göra!

Somnat på lilla huvudet!

Irme la ägget i soporna och bad att få komma uuuuuuut!

Så mysigt att vara i tröjan och i håret samtidigt tycker Irme

mys

Yrja som nu heter Molly =)

Mori som nu heter Sotis =)

Tiril och Irmelin stannade här hos mig.

Tiril är en liten blyg tjej o ännu lite osäker när de får springa ute på golvet.. men hon ligger gärna o gosar med mig, men det roligaste som finns är att få springa under täcker när jag ligger i tittar på tv.. där är det mer tryggt än på stora stora golvet.

Irmelin är men mer frammåt och social tjej, hon kommer så gärna fram o hälsar när man är i närheten men hon har dock inte tid att stanna så länge när det finns så himla mycket roliga saker att utforska på andra ställen.. men även hon är mycket förtjust i att springa hos matte under täcket.

#2 Haha, Irme är alltså sin moster (som också bor hos mig) upp i dagen i utseendet, utan även beteendet, kul! :)

Hos mig bor Tarald och Gand. :)

Gand har fått sig ett extra namn och heter numera Deus Gand. Han är den som alltid hänger på luckan så fort någon passerar buren. Nyfiken lite sak som alskar att brottas och upptäcka.

Tarald är lite mer försiktig av sig och håller sig i buren ett litet tag innan han också vågar komma ut. Han flyger runt som en raket genom buren när man leker med han.

Att lägga sig ned och mysa är det inget snack om knaster är något man gör i farten. Det är antingen fullt ös eller medvetslös. ^^

Och så gott som omöjliga att få kort på… Har en hel del bilder på suddiga bollar. Men någon dag så ska jag nog få tummen ur och göra ett lite mer seriöst försök.

Kolgrim är ett riktigt litet godismonster! När dom var ute på sängen idag så lyckades han hitta en gammal godisbit som någon annan råtta gömt i hörnet. Han sprang iväg fort som bara den. Och när jag försökte ta tag i honom för att kolla vad han hade hittat så pep han och gömde sig under täcket. Efter att ha föraökt några gånger med resultatet att han bara kröp längre in under täcket fick jag äntligen tag på honom. Han tjöt som en stucken gris och höll om godisbiten med framtassarna så jag inte skulle kunna ta den från honom! Jag bara skrattade och satte ner honom igen varpå det hela började igen i.o.m. att Mattias också ville veta vad för gott brodern hade…

#11 Haha, aw!

#12 aaaw, igen! xD

Jag insåg idag att Kolgrim nog måste vara min drömråtta! Inte nog med att han är världens vackraste råtta (finns det något underbarare än en Agouti Rex Dumbo?) utan han är en riktig mysgubbe som bara älskar att få vara med. Och redan nu märker jag att han kommer bli en riktigt stor mysgubbe, han har snart växt ikapp mina honor! Jag har redan förälskat mig så i honom att jag nästan glömt bort att jag har fler råttor!

Matthias är också en liten mysgubbe, men inte lika på och med och definitivt inte lika stor. Senast jag vägde dom vägde han hela 80 gram mindre än sin bror. Är nästan lite orolig för hans vikt. Men han äter, fast han är kräsen, och går upp i vikt. Och han håller sig över gränsen till mager, så jag får väl nöjja mig med det.

#14, Matthias har hela tiden vart minst i kullen och legat ett steg under alla andra.. men tillslut så fick han med bli flyttfärdig. Så det är möjligt att han förblir en liten kille.. hoppas han lägger på sig lita iallafall.

Mina växer så det knakar :) Lillith har lite mer massa än Villemo, men det kan ju bero på att Villemo aldrig har tid att äta ;) Ibland tar hon något som bjuds, men släpper det nästan lika fort när hon drar vidare. Igår snodde hon en bit fläskpannkaka, klättrade upp i nacken på mig, tröttnade på fläskpannkakan och sprang vidare = matte hade hela ryggen full med fläskpannkaka och sylt efter att det ramlat ner i tröjan.

Slänger med en bild på mys på favvostället, bakom datorn. Perfekt ställe att ligga på, för man känner direkt om det vankas mat ;) Lägg märke till Lilliths bekväma sovställning, med huvudet under Rakels mage.

#15 Jo, så är det ju. Men han börjar komma ikapp nu. :)

Tristan matvraket är uppe i strax under 350g och Irme runt 300 g nu. De är så jäkla rara med sina helt olika personligheter. Irme är fortfarande vår mysråtta som gärna är med oss så mycket som möjligt medan Tristan snabbt är nöjd och springer iväg och hittar på bus. Hans senaste favorit bus är att bita på sladdar vilket inte är roligt alls. Dels har han ätit upp mina iphone-lurar och sladdarna till hörlurar till datorn, men även testat lite här och där. Vi har försökt råttsäkra så gott vi kan, men det är svårt med all teknik vi har. Nu håller vi såklart mycket mera koll på vad han gör när han smiter iväg och försöker stimulera honom med oss. Båda busarna har funnit intresse för mascaramålade fransar vilket kan bli lite jobbigt när vi har nya personer på besök, de är ju så snabba! de tar mer än gärna en smaktugga på fransarna så det gäller att vara snabb och reagera :)

Och dessutom, när vi hade en ny person på besök hann hon knappt komma inför dörren innan Tristan sprang fram och kastade sig upp för hennes ben! Jag blev lite förvånad men han verkade gilla henne direkt eller så var han uppe i varv av de andra nya gästerna.

Ja, det var lite av det som händer hos oss just nu!

Idag blir dom små 3 månader!

Det är fortfarande full rulle i buren, riktiga energiknippen. ^^

Passade på att väga min två pluttar idag och Gand ligger på 304g och Tarald ligger på 315g. Snart är dom inte så små längre.

Lyckades också få en fin bild på Tarald när han för en gångs skull låg still(!)

Oj, redan 3 månader? Men jo, några små bebisar är dom ju inte längre. Kolgrim väger lika mycket som mina fullvuxna flickor med sina 354 gram. Mattias däremot ligger fortfarande efter och väger bara 281, men han kommer nog alltid vara liten helt enkelt. :)

Jag tycker killarna blivit så fina, Tristan är mörkare grå nu. Irme har gått mot en mycket rödare färg, han är så vacker!

Som vanligt är Irme mest på mig och vill vara med, Tristan har precis upptäckt min stora blomkruka (med typ palmliknande växt) Den hoppar han rakt upp i och börjar gräva som en galning. Många fy blir det, men han ser sååå rolig ut också, helt jordig.

Gand alltid är först fram vid luckan oavsett tidpunkt på dygnet, tidigare idag så bokstavligen släpade han sig fram och la sig vid luckan för att kunna hälsa, och somnade om rätt snabbt på plats efter det.

Tarald har fattat intresse för mina öron och ska konstant in med nosen och sniffa när han får tillfälle. Och mina nya träpluggar till öronen är ytterst populära att försöka tugga i sig också.

Sötnötarna. ^^

Hur mår de söta syskonen?

Mina växer som bara den, båda börjar närma sig 500 g snart.

Just nu ligger Tristan och slaggar i buren medan Irme har varit ute med mig en stund, och han verkar ha kul när han skuttar fram mellan rummen.

Jo det vore kul att höra lite hur de mår och vad de gör!

#20 Vad är det för teckning / färg / hårlag som blir sådär tjusigt?

#25 Tarald är Agouti Hooded Rex.

Mina pojkar växer så det knakar och t.o.m. Mattias har snart vuxit om honorna. Kolgrim är en riktig mysboll och min absoluta favorit i pojkarnas flock. Mattias är mysig han med men sticker inte ut lika mycket. Kolgrims favoritsyssla tycks vara att tugga sönder saker. Han har tuggat ner vattenflaskan ett flertal gånger, så nu har jag fått sätta fast den med karbinhake (den sitter fast med buntband i normala fall). Inredningen lever farligt den med, och jag vågar inte drömma om hur det kommer bli nu när jag ska dra lite sladdar i rummet… 

Har dessvärre varit dålig på att väga dom små men växer gör dom! :) Tarald har växt om en av mina "äldre", och det är fortfarande full rulle i vanlig ordning.

Gand är däremot lite mindre än sin bror. Men det är otroligt hur gosig han har blivit nu på sista tiden. Han har hittat sin plats i urringningen och ligger och sover så sött i mellan varven.

Och även här har vi tugglada råttor. All inredning i buren har fått sin egna personliga prägel, OCH min säng. Den smakar tydligen mumma. Löste det värsta genom att köpa en liten träboll/gnagarboll som dom kan tugga på, som snart inte existerar längre…

#25 Som Lamina sa så är han en Agouti hooded rex. :) Ljuset var lite skumt i rummet och min mobil kamera ville inte samarbeta så bilderna vart lite mörka.

Irme biter knappt på nåt alls, tristan däremot biter på allt! Sladdar, skor, tapethörn, skolböcker, ja- allt. Sen är han också ensam om att gräva i min stora kruka som står på golvet, blir jäkligt jordigt! Så han är en liten marodör, men han gör mig så glad mellan busen att jag inte gör annat än skrattar oftast. Men det är bra fart på dem nästan jämt, bästa gosstunden är när de är nyvakna och kvar i buren, då vill de bli kliade bakom öronen. Igår när jag gjorde det på tristan så ploppade han för första ggn med ögonen, det var riktigt roligt!

Villemo och Lillith är nog dom goaste råttorna jag någonsin haft, dom är så himla framåt och kontaktsökande.

Dom brukar få springa fritt i vardagsrummet (jag har en hund som gärna skulle käka råtta om hon kom åt.. ) och om man ska gå ut ur rummet så brukar Villemo följa efter och tror hon ska få följa med ut hon med. När man sedan kommer in igen så springer hon och möter en och klättrar upp för benet <3 Lillith är lite lugnare men umgås gärna massor hon med.

Dom kan också vara ena riktiga jävlar ibland. Villemo speciellt kan få för sig att hon ska ha mina kläder och rycker, rycker, rycker, hur många gånger man än plockar bort henne. När man ska städa buren så måste dom vara med, helst klättrandes på armarna samtidigt som man försöker byta hängmattor och städa hyllplan och sånt.

Lillith väger lite över 300 g och är så fin, så fin :) Villemo däremot är en riktig tunnis, trots att jag försöker lura i henne massa energirik mat.. :/ Jag kan inte ha i en massa extra i deras färskfoder för tanten Ellen är redan på gränsen till smällfet och har verkligen inte råd att käka fler kalorier. Tyvärr flyger Villemo runt i 180 non-stop när hon är ute och är sådär lagom intresserad av mat. Hon har liksom lite får bråttom för att sitta och käka. Men vi kämpar på och hoppas att vikten kommer ikapp nu när tillväxten avtar.

Skickar med en video med lite vanligt kvällsmys/bus. Ni kan ju bortse ifrån att jag råkade skrämma vettet ur Lillith när hon skulle under soffan.. ;) Hon kan vara lite smått lättskrämd emellanåt.

Åh vad härligt att se så nyfikna och trygga råttisar! :D

Åh de är så lika, va fina de är, lite små bara jämfört med mina ;)

Här är en vanlig kväll hos oss (dålig kvalité på filmen dock)

Orkar ni titta till slutet får ni se Irmes snygga (och långa) hopp!

#31 Ja, dom var verkligen lika! Och dina verkar precis lika goa som mina :)

Killarna har gått från små busfrön som aldrig vill sitta still till att bli totala goskillar. De kan sitta länge, länge i knät. I går när pappa var här var de lika förtjusta som vanligt i besök- de älskar gäster! lämnar dem aldrig ifred! Till och med pappa kunde riktigt gosa loss med dem och de hade aldrig träffat honom innan.

Så jäkla sköna killar!! Hur mår era?

Här mår killarna bara bra. :)

Gand är min lilla plutt, han ligger ofta och länge i tröjan på mig och gosar, tar sig ut i mellan varven för att sträcka på benen.

Tarald har blivit lugn han med. Men han föredrar att ligga och sova med mina äldre herrar, eller så bäddar han ner sig bland soffkuddarna och myser.

Inga nya hyss har vi hittat på heller, burinredningen smakar gott i vanlig ordning. :P

Tyvärr kommer jag att behöva omplacera mina två töser och lilla mamma så om någon här är intresserad så kan ni höra av er till mig. Då jag kan berätta mer om situationen och om hur jag tänkt mig o så..

#36 och 37 Är dom från Sagan om isfolket-kullen? Om inte så har dom inget här att göra utan du får starta en egen tråd om dom.

tänkte meddela att tjejjerna har fått nytt hem o bor hos en vän till mig. #36 och 37 är inte från den kullen.

Grattis till alla små som fyller hela 6 månader idag! :D

Här firas det med en blandning av nötter och favortifrukterna.

Passade på att ta en vägning idag också, lilla Gand ligger på en 446 g och Tarald som inte kunde sitta still på vågen ligger runt 535 g. Så mina små är inte så små längre men lika underbara för det. ^^

Oh, jag funderade just på hur gamla dom är, men orkade inte riktigt räkna ut det. Hela 6 månader? Dom var ju bebisar nyss! Fast Mattias ser fortfarande ut som en bebis, haha. Något firande blir det tyvärr inte, men ska passa på att väga pojkarna när jag har städat klart burarna.

Hittade lilla Gand ingosad med en av mina andra killar, Elliot, lyckades få en halvkass bild på det hela som jag ville dela med mig. :)

Gand är verkligen en liten myskille och verkar ha fattat tycker om Elliot en hel del på senaste tiden. ^^

Tarald är fortfarande busråttan nr.1, och stor har han blivit, min lilla bommullstuss.

Hej alla,

här har vi haft en hemsk helg med massor av tårar. Min fina Tristan har fått lunginflammation och mår mycket dåligt. Han är under medicinering nu med både baytril och vibranord. Jag hoppas verkligen att han ska få bli frisk och slippa lida så. Jag får tvinga i honom fruktpuré och vatten med spruta. Idag verkar han i alla fall lite piggare, just nu sitter han och tvättar sig och det är ju bra, det har han inte orkat innan.

Usch, det är så otroligt hemskt och jag gråter floder när jag ser honom må så dåligt!

Bara han blir frisk nu…

Har era små hållt sig friska hela tiden?

#43 Usch då, håller tummarna för att han repar sig snabbt! :(

Villemo har smårosslat lite till och ifrån, men när vi var inne hos veterinären så rosslade hon såklart ingenting.. Sen är hon såå himla tunn.. Jag tycker verkligen ett hon känns undernärd, men veterinären sa att det inte var något att oroa sig för. Att hon var smal men inte mager. Hon blir också förkyld ganska ofta om man jämför med dom andra.

Lillith däremot har bara haft någon liten förkylning, annars har hon vart i fin form hela tiden.

#43 Hoppas Tristan mår bättre snart! :(

Tarald har haft rossel, och fick åka in till vet. för koll, men självklart så hörde vet. inget rossel. Men eftersom jag behandlat tidigare råttor för myco så fick baytril utskrivet eftersom hon tyckte att jag själv kunde bedöma hur pass illa det var och litade på mig. 
Så han har varit rosselfri nu ca en månad.
Och Gand kan gå och små nysa lite då och då men värre än så har det inte blivit. *Peppar peppar!*

Redan igår eftermiddag såg jag att Tristan började bli piggare, han började tvätta sig massor. Åt några riskorn. Tog sig från hängmattan till toalådan och bajsade. Blev sedan bara piggare och piggare!

Imorse när jag vaknade så försökte han frenetiskt få upp luckan för att få komma ut.. å han bara flöög in i min tröja och rotade runt, full av energi! Jag är så otroligt glad att han mår så bra nu. Jag trodde han skulle dö… han drack ju inte ens vatten.

Lycka!

#46 Åh, vad roligt att höra! Har tänkt på honom när jag har pysslat med mina, och hoppats på att han skulle bli bättre.

Det här är nog dom senaste bilderna jag har, plus en video, men jag antar att ni kanske redan kikat på det då det var ett tag sedan jag la upp det :)

Lägg gärna ut bilder på hur era ser ut nu! Alltid roligt att få se syskonen :)

Slänger med en bild på världens sötaste rexrumpa med. Villemo har blivit så söt nu när hon är nästan helt vit, hon ser ut som ett litet gosedjur med sin luddiga rexpäls <3

Så fina de är! Men jämfört med mina hanar ser de så små, nätta och söta ut! Fast jag tycker ju såklart att mina är jääättefina :)

Tristan mår bättre som sagt, men helt borta är det inte.. han nyser iaf och har poryforin på nosen varje dag.

Och när den krisen börjat lugna sig så tycker jag Irme kliar sönder sig.. Nu har han massor av små sår runt halsen. Dock kollade jag upp detta när jag var hos veterinären och han sa att det inte var nåt. Vet inte riktigt vad jag ska göra? Kom att tänka på att jag läst att de kan klia sig mkt om de äter för mkt protein? Har på senaste gett dem en hel del i färskmat nu när jag tänker efter. Där blir det kraftigt indrag nu.

Behöver också klippa klorna på dem, men de hatar det verkligen så vi måste vara två när det görs. Har en massa bilder, men har inte riktigt tid att lägga upp nu, ska försöka komma ihåg att göra det snart.

#48 Det är ohyra och har inget med maten att göra. Gå till vet. och be att få stronghold utskrivet. En droppe i nacken på varje råtta räcker.

Ja jäkla veterinär… får bli så då.

Vet inte hur mycket eller vilken slags färskmat dina råttor får, men dom ska ha precis samma slags mat som vi. Jag brukar ge mina en mängd som är ungefär lika stort som deras huvud dagligen. Men dålig kost orsakar inte ohyra. Eller jo, dålig kost ger dåligt immunförsvar vilket kan orsaka sjukdommar och göra dom mer motagliga för sjukdommar. 

Det där med proteinet var något jag läste på forumet förut, men det finns ju många "kunnare" så allt ska man ju inte tro på. Inte så konstigt att söka förklaringar när veterinären nyss tittat på råttorna och sagt att de inte har ohyra. Kanske de fick det av besöket, vad vet jag.

#52 Jo, det sprids en del osanningar även här (tyvärr), men jag menade inte det som en anklagelse mot dig. Tänkte bara så du (och andra) vet det till nästa gång. 

kan man inte få se lite nya bilder på de små.. jag har ju ingen ur kullen kvar så det skulle vara kul o se dem :)

skönt att tristan är bättre :)

Villemo (den stora) med en av småttingarna :)

Lillith

Mori aka Sotis

Yrja aka Molly

Åh vad fina de är! gud vad villemo har blivit blek. Känns som en ganska lyckad syskonskara tycker jag. hur är de i temperamenten? ingen som tappat tålamoden?

hur mår irme? han mådde ju ganska dåligt ett tag när han var liten.. har det kunnats anats något på senare?

#57 Lillith och Sotis är väldigt lika, förutom färgen :)

#59 Ja, Villemo är näst intill vit nu! Så gulligt med hennes rexpäls :) 
Mina Isfolketungar är iaf dom härligaste råttorna jag haft. Dom var så trygga från början och är så kontaktsökande. Dom hänger fortfarande på luckan såfort man går in i rummet :D

Dom brukar få springa lösa i vardagsrummet varje dag, och ibland går jag ut och donar med något i ett annat rum.. När jag kommer tillbaka kommer dom ibland och springer en till mötes och klättrar upp för byxbenet "matteeeee!" <3 Dom är däremot inga kelisar, sånt har dom inte riktigt tid med ;) Men man kan hantera dom precis hur man vill.

Mina har vart med om en introducering med och det gick fint. Lillith brottade ner dom små lite men Villemo brydde sig inte om dom alls. Jag har fem råttor i min flock nu och allt funkar som det ska.

Villemo är fortfarande väldigt smal trots att jag försöker ge henne extra frön och grejer och hon blir lätt förkyld, men annars har dom mått bra hela tiden.

Jag har inga aktuella bilder på Tarald och Gand, men ska städa buren nu så ska försöka få lite nytt på mina små, så återkommer lite senare idag! :)

oj nej.. rättar mig själv, det var ju inte irme utan nathanael som var liten och inte mådde så bra när han var liten. mitt fel.

tack för bilder och inlägg, jag har inte så mycket att berätta själv då jag inte har någon kvar, men jag läser och tycker det är jätte roligt att få ta del av hur det går med dem. även fast jag inte ger några längre inlägg själv.

Gisses vad svårt det ska vara och få bra bilder… Vildingar.

Men några bilder fick jag till iaf, även om det är inte är den bästa kvaliten. :)

Och en liten på Gand. ^^

Och Tarald som passade på att utforska på min rygg.

Grattis på ettårsdagen till mina godingar Villemo och Lillith, och till alla syskon! 

Tiden går alldeles för fort!

Ja redan! Grattis i efterskott alla små! :)

Ännu en bortglömd råttfödelsedag. Pinsamt… Aja, får köpa lite räkor till dom i morgon som tröst. Garttis till alla syskonen iaf, önskar Kolgrim och Mattias (Nathaniel).

Nu när jag har börjat försöka mig på de här med alla färger så undrar jag en sak. I deras stamtavla så står det att några råttor är coffee med rödaögon?, men en coffee ska ju ha svarta ögon. Är det någon av er andra som undrat/uppmärksammat detta? :)

#69 Råttorna i stamtavlan är från en uppfödare som inte hade någon som helst koll på färger eller nånting. SSR födde upp råttor för djuraffär och la ner för lite mer än ett år sen, ungefär samtidigt som pappan till denna kull föddes.

#70. Jaha okey. Då är den inget att lita på ;P Jag är iaf hel nöjd med mina damer. Hur nyfikna, gosiga och degiga som helst :)

Hej

Tänkte bara säga att både Irme och Tristan mår bra. Kliandet lugnade sig när medicinen gick ur kroppen, det var alltså en biverkning av den. Veterinären sade att man inte riktigt har koll på sådant men att djurägare rapporterar då och då om biverkningar så visst finns det (helt logiskt tycker ju jag…)

Ja grattis i efterskott alla sötnosar!

Och jag kan bara fortsätta säga att de är helt underbara, de är riktigt gosiga och mysiga. De kommer ofta när jag ropar och så vill de nästan alltid vara med när jag gör något, typ sitta i knät bredvid datorn och liknande. Tristan älskar att bädda i filtar när han är ute och Irme han är både här och där och överallt. Typ hoppar en meter ut i luften till tvättstället…Eller gräver i en stor kruka..

Däremot så har jag lyckats göda upp Tristan lite väl efter han var så sjuk så nu har jag dragit ner på det goda. Missriktad kärlek, jag vill ju skämma bort honom nu när han överlevde… men det är inte meningen att han ska bli överviktig. Ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Tråkiga nyheter.

Igår begravde vi Tristan. Det var dags då han var så dålig.

Så vad jag har hört så är han den första som gått bort från kullen.

Saknar honom jättemycket såklart, min studsande, gosiga och ständigt busande råtta.

#73

Nej, Villemo fick somna in för ca en månad sedan, men jag har inte orkat skriva något om det. Saknar henne helt galet mycket och fick scrolla fort som attan genom den här tråden för att slippa se bilderna på henne.

Hon tappade massor i vikt (från att redan vara på gränsen till underviktig) under ett par dagar bara och när jag kom in till veterinär så sa han att hennes hjärta inte alls lät bra och rådde mig att låta henne somna in.

Beklagar sorgen.

#74 Du kan trycka på "olästa" så kommer du direkt till senaste olästa inlägget och slipper se sånt du inte vill/orkar se.

Kolgrim och Mattias lever och mår bra iaf. Dom flyttade till en ny ägare för några veckor sen, och där lever dom som kungar. Kanske att hon hittar in hit och håller osss uppdaterade.

#73 & 74 Åh, beklagar verkligen! :( Förstår att det måste kännas tomt för dom är minst sagt speciella småttingar från denna kull.

Tarald och Gand lever och mår fint förutom att dom precis fått genomgå en medicinkur mot rossel/myco. Lika busiga och gosiga som alltid. :)

Vad tråkigt med Villemo också! jag tänker inte så mycket på det för det är fortfarande väldigt ledsamt och tungt. Men det var också dags för honom så det är ju ett ansvar man måste ta som ägare.

Men gud vilken underbar tid det var med honom, jag har ju aldrig haft råttor förut så det blev en stor överraskning hur härliga dom faktiskt var! Det är verkligen med mycket kärlek i bröstet som jag kommer minnas Tristan.

Jättekul att dina mår bra Doll :) Hoppas de blir gamla och fortsättningsvis lika busiga!

Hej på er, long time no see.

Tänkte höra om det är någon i kullen som fortfarande lever?

Jag hittade nyss Irme på botten av buren, han hade somnat in gammelgubben. Är jättesorgligt men jag är tacksam att han fick somna in hemma, troligtvis av ålder. Han var lite extra trött i förrgår och igår, men när jag tog ut honom igår hade vi en fin kväll med gos och soffmys så det känns ändå bra.

Vila i frid lilla Irme, du gav oss mycket lycka och många mysiga stunder!❤️

#78 Vad tråkigt, jag beklagar :(

Jag hittade Lillith död i buren i slutet på november. Hon hade vart precis som vanligt dagen innan, så det var ju skönt att hon slapp bli dålig i alla fall. Men det är ju inte annat än att det skär i hjärtat nu när jag blev påmind om det.
Villemo och Lillith är verkligen dom härligaste råttorna jag haft, dom gick rakt in i hjärtat på mig och jag saknar dom fortfarande så att det gör ont.

Och vad ont det gör att läsa denhär tråden. Det var länge sen jag fick omplacera mina pojkar, dom underbaraste råttor jag någonsin haft. Jag vet inte hur dom mår, men tror dom är döda vid dethär laget. Saknar dom så fruktansvärt mycket… :'(

De flesta som träffade mina råttor blev verkligen positivt överraskade hur "de är precis som en katt, supergosiga och kommer när man ropar". Sociala var de också och älskade att bara vara med oss i soffan. När de var små var de så jäkla busiga och man kunde hitta dem överallt, i badrummet, uppe på fönsterbrädan, i krukväxter, i luvan i jackan högt uppe på hatthyllan. En gång när jag inte höll ögonen på Tristan så slet han bort massor av tangenter på laptopen… När de var små var vi deras största trygghet och de vägrade gå ner från mig den första tiden, när de sedan vågade sig ner på golvet var det full rulle! Då kunde de komma springande från vardagsrummet, ut i hallen i full fart och kasta sig klättrande upp för benen, på varsitt ben!😂

När de blev äldre lärde de sig hur man puttar upp dörrar och de älskade att lyckas komma in i det "förbjudna rummet" sovrummet och upptäcka.

Irme blev riktigt riktigt gosig och spenderade sin sista tid med oss i knät, njutandes av klapp och kli. Då ploppade han och knastrade för fullt, eller tvättade handen på oss.

 Nu ligger de begravda bredvid varandra under två stora vackra stenar. Och jag kommer alltid minnas dem med mycket värme och kärlek. De lever kort men intensivt och lämnar sina avtryck i hjärtat!

Nu känns det som att jag puttar upp en supergammal tråd… Hittade en gammal filt med deras lukt, vilket fick mig att vilja logga in här igen.

Tarald gick bort den 12 maj i år och Deus (Gand) den 30 november 2012. Båda somnade in under natten.

Man fick alltid vara på vakt när det kom till att ha herrarna lösa under dagarna, det fanns nog inget som kom i deras väg som inte fick smaka på deras tänder. Inga vrån och skrymslem gick oupptäckta. Man fick vara med om en hel del irritationsmoment, en del panik ögonblick men framförallt massor av busande, gosande och pussar i överflöd.

Tarald stod mig alltid lite extra nära. Han var också min sista råtta och bodde ensam sin sista månad i livet.
Sova på axeln när jag låg och kollade på film var en favorit. Han lämnade aldrig min sida, dit jag gick följde han efter oavsett hur stora hindren var. Och under sina äldre dagar var det nästan ett brott att lämna honom ensam under en kort stund, mot slutet fick han sitt egna hörn med sin filt vid mina kuddar där han fick sova om nätterna.

Båda helt underbara och fick många att falla för deras charm. Och jag saknar dom fortfarande så oerhört, mina små skruttar. ♥